Jag har läst många deckare genom åren, jag började med Kung Liljekonvalj av dungen av Maria Lang när jag var tretton och sedan har jag fortsatt. Trots detta deckarläsande är det inte särskilt ofta jag klämmer vem som är den skyldige redan i början, men det gjorde jag med The murder of Roger Ackroyd. Och jag måste erkänna att det är lite spännande att fortsätta läsa och mer och mer komma till slutsatsen att ha rätt.                                         

Poirot har dragit sig tillbaka till en lugn by på den engelska landsbygden efter att hans vän kapten Hastings flyttat till Argentina. Byns godsherre, Roger Ackroyd, hittas en kväll mördad i sitt arbetsrum av byns läkare Shepherd, som också är god vän med Ackroyd, och mysteriet tar sin början. Det visar sig att Ackroyd har fått veta lite för mycket gällande utpressning av hans blivande hustru och därför bragts om livet. Poirot kallas in av Ackroyds brorsdotter som vill rentvå sin fästman och tillika Ackroyds styvson. Så tar allt sin början. Poirot anar tidigt vem mördaren är men låtsas inte om det utan fortsätter utreda mordet och får fram mer och mer information från de inblandade. En riktig höjdarkaraktär i boken är doktor Shepherds syster, Caroline, byns skvallertant. Hon har koll på allt och ingenting och är stolt som en tupp att få hjälpa Poirot med vissa uppgifter. Men vem är det som mördat Roger Ackroyd?

Detta är en Christie som inte är riktigt lik hennes andra deckare. Vissa av hennes böcker sticker ut lite extra och det gör denna.