Att falla för böcker på bokrean har jag erfarit är allt för lätt. Men de sista åren har jag behärskat mig för bokhyllorna hemma bångnar trots att jag ständigt rensar och ger bort. Men, nu kom men, i år föll jag för en bok som är en deckare, eller kanske mer än thriller-Rov. Rov är skriven av den brittiska författaren S.J Bolton och boken utspelar sig på Shetlandsöarna och jag tror att det var det som lockade mig. Jag har aldrig tidigare läst en bok som utspelar sig på de karga Shetlandsöarna, ytterst i Storbritannien.

Tora kommer från det bördiga England och har flyttat till Shetlandsöarna tillsammans med sin make som är född och uppvuxen på öarna. Boken inleds med att Tora har hyrt en liten grävmaskin för att gräva en grav till sin häst som precis har dött. Hon bor i ett hus omgivet av torvjord och ämnar begrava sin häst i närheten av hagen där hästarna går. Det blir dock inte som hon tänkt för graven hon gräver för att begrava sin häst är redan en grav. Hon hittar kroppen av en ung kvinna som är inlindad i linnetyg och perfekt bevarad och inser snabbt att det inte är ett arkeologiskt fynd. Under obduktionen upptäcker man att kvinnans hjärta är urskuret, att hon har tre runor inristad i huden, från svanken och uppåt. Samma runor som återfinns över hela Shetlandsöarna efter norrmännens härjningar under vikingatiden. Hon har även nyligen fött barn och detta gör att Tora inte kan släppa fallet med kvinnan hon hittat. Tora själv är nämnligen förlossningsläkare och känner en dragning till fallet. Hennes intresse av liket leder henne runt hela Shetlandsöarna och till slut vet hon inte vem hon kan lita på, varken sin man eller den lokala polisen törs hon tro på. Och vad är det som händer i hennes hus? Och med hennes man? Och hur är det egentligen med hennes chef? Frågetecknen hopar sig.

Rov är en välberättad thriller som kryper under skinnet på läsaren. Bolton blandar skrock med verklighet och tekniskt arbete och gör det bra. När man tror att upplösningen är nära, eller till och med klar, händer det något nytt som för handlingen och upplösningen vidare. Människor tror att de något de inte är och agerar som om de vore "gud fader själv". Dessutom är det en hisnande beskrivning av Shetlandsöarna. Helt klart en läsvärd bok om man inte är allt för räddhågsen.

Jag insförskaffade några böcker på rean och en av dem var Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv. Åsa Moberg skrev boken i början av 1970-talet och har sedan sparat manuset i en pärm hemma. I början av vårt decennium plockar hon fram manuset och visar för sin förläggare som blir eld och lågor, detta ska publiceras! Moberg får i uppgift att göra vissa ändringar i manuset, absolut inte lägga till något, bara ta bort lite från det enorma manuset. Förläggaren anser nämnligen att manuset är som att öppna en konservburk från 1970-talet. Så blev således Kärleken i Julia Anderssons liv publicerad nästan 40 år efter att den blev skriven.

Boken handlar om , som titeln anger, Julia Andersson. En ung textilkonstnär i Stockholm som lever tillsammans med Rune som är tjugo år äldre än hon. Omgivningen anser att de är de perfekta paret med frihet i förhållandet. Friheten består av att de tillåter varandra arbeta med vad de vill och stöttar varandra i allt. Julia upplever dock att alla som lever i äktenskap elle äktenskapslika förhållanden någon gång, eller ofta, är otrogna. Lockelsen finn där för Julia i form av den betydligt äldre Hubert Meyer, chef för Moderna muséet. Julia fattar tycke för Hubert och börjar så småningom älska honom, men hon tänker inte vara otrogen mot Rune.

Bokens huvudsakliga handling kretsar kring Julias tankar om och på Hubert samt dragningskraften han har på henne. Hon har under korta perioder liknande tankar om andra män, men inga tankar som är som de på Hubert. Det är ett intressant porträtt av den intelektuella världen i Stockholm under 1970-talet, modet, som Julia föraktar, om de gruppmöten/föreläsningar som föregick i de ungas kretsar gällande bland annat missbruksvård.

Jag gillar Kärleken i Julia Anderssons liv. Med dagens blick är hon och Rune inte särskilt jämnställda, han vägrar diska, dammsuga och lagar bara mat när hon är riktigt trött eller inte har tid på grund av en dead line på ett arbete. Han kräver att hon ska stanna hemma och hjälpa honom då och då. I min värld idag är det totalt främmande, men som sagt ett mycket intressant porträtt av 1970-talet. Dessutom är den självbiografisk i mångt och mycket och vem är egentligen förlagan till Hubert Meyer? Den som läser får veta.

Igårkväll bänkande jag mig vid TV:n för att se Sherlock Holmes som var förlagd till nutidens New York, serien bar namnet Elementary. Vilken besvikelse!

Johnny Lee Miller försöker efterapa Robert Downey JR som Sherlock Holmes men misslyckas kapitalt! Han blir bara en spattig herre som inte alls är trovärdig. Dr. Watson har blivit kvinna (gestaltad av Lucy Liu), vilket inte var helt tokigt.

Men jag tycker att en hjälte blivit förstörd i denna tappning. Bäst är ju de gamla inspelningarna enligt mig, men jag är också mycket förtjust i ovan nämnda Robert Downey JR som Holmes och Jude Law som Watson.

I onsdagskväll befann jag mig på en kvarterskrog på Söder efter en inbjudan från förlaget Gilla Böcker. De hade bjudit in för att presentera kommande pocket samt för att presentera författaren Christin Lungqvist och hennes kommande bok Fågelbarn.

Jag fick uppleva en kväll i litteraturens tecken omgiven av andra bloggare och bokhandlare, mycket trevligt! Att desstuom få en påse fylld med böcker och annat härligt gjorde inte saken sämre. Det var således en glad bokbloggare som gick därifrån fylld av boktips, både från förlaget och från andra bloggare. Och som hade delat med sig av boktips själv.

Tack för det Gilla Böcker!

Boktips är alltid kul! Sandmannen av Kepler tipsade min svåger mig om med orden: "Du läser väl inte deckare men om du gjorde det så läs Sandmannen." Jag läser väl deckare! Således laddades Sandmannen ned på min telefon och lästes under en resa i jobbet. Keplers fjärde deckare med Joona Linna som en säregen kriminalkomissarie i spetsen för en udda polisstyrka med Saga Bauer i fronten.

Boken börjar med att en man som är dödförklarad sedan sju år tillbaka dyker upp på tågspåret mellan Södertälje och Stockholm. Det visar sig vara Mikael som blev kidnappad 13 år tidigare när han som 10-åring var ute och busade med sin syster efter läggning. Mikaels uppdykande leder till att Linna tillsammans med kollegor börjar nysta i historien kring seriemördaren Jurek Walter som misstänktes för bortförandet av Mikael och hans syster Felicia. Det som gör det extra mysko är att Jurek Walter sitter inne på Sveriges mest hårdbevakade psykklinik. Det är där historian börjar och det ska villigt erkännas att det är en mycket spännande historia som vävs och som slutar lika abrubt som den började.

Jag hör till en av dem som var mycket skeptisk till paret Ahndoril och deras deckardebut Hypnotisören, men jag fick snabbt ändra mig. De skriver riktigt spännade böcker!

Jag bodde under några år på Norrmalm i Stockholm. Nästa dagligen promenerade jag i Tegne'rlunden. I just den parken finns en koloss till staty som föreställer August Stridberg, Carl Eldh är konstnären. På statyns sockel finns verk av Strindberg i relief. Jag hyser kärlek till denna staty som är placerad ett stenkast från Strindbergs sista hem, Blå tornet. Jag ser den inte så ofta nu för tiden, men i lördags drog jag min hand över sockelns kalla yta och jag njöt.

Just som jag hoppade över en snödriva härom dagen fick jag syn på en reklam om en ny film. Det var Mördaren ljuger aldrig ensam baserad på deckarförfattaren Maria Langs roman med samma namn. Jag har helt missat att några av hennes böcker ska filmatiseras så mitt i hoppet blev jag alldeles glad. Den ska jag se tillsammans med min ena syster, det var hon som satte den första vuxendeckaren i händerna på mig. Det var Maria Langs Kung Liljekonvalj av dungen. Jag måste erkänna att jag inte kunde hålla mig från att tjuvkika vem mördaren var, det har jag aldrig gjort om.
I dagens lokaltidning har de ett repotage om Maria Lang, härligt att hon är i ropet igen både genom filmer och nyutgåvor av hennes böcker på Norstedts förlag.

"Jag hör fortfarande frågan hemifrån: Sitter du och läser, varför hjälper du inte till?"
Krister Henriksson i VI Läser, nr. 1 2013