Tretton-fjorton år var jag när jag föll för Arthur Conan Doyles Sherlock Holmes. Jag läste historierna om den fantastiska Sherlock efter att ha fått sett TV-serien med Jeremy Brett som Holmes och David Burken som John Watson. Bretts karaktäristiska Holmesskildring gjorde att jag fastnade direkt. Och efter det har jag läst Conan Doyles fantastiska historier om och om igen. När filmerna med Robert Downey JR som Holmes och Jude Law som Watson kom var jag alldeles lycklig! Så kom TV-serien med Sherlock Holmes planterad i nutid och då var jag saligt lyrisk. Benedict Cumberbatchs Sherlock och Martin Freemans John har tagit karaktärerna till en annan nivå och jag erkänner; I AM SHERLOCKED. Vilket jag nu även har förevigat.

Att läsa Aftonland är som en smekning för själen, en resa i konsthistorien och en underbar läsning. Therese Bomans tredje roman omsluter mig men inte lika väl som de tidigare romanerna, Den druknande och Den andra kvinnan gjort. Men liksom i de tidigare romanerna handlar det om ensamhet i en kvinnas liv och sökande efter tvåsamhet, nästa till vilket pris som helst. Boman är fantastisk på att beskriva huvudpersonen i Aftonland, Karolina Andersson professor i konstvetenskap.  En kvinna i tidig 40-årsålder som nyligen separerat från sin, enligt henne själv, tråkige sambo. Flyttat ur den gemensamma bostaden i Vasastan och köpt en lägenhet på Söder. När boken börjar har hon just flyttat in och håller på att få någon sorts ordning på bostaden. Hon arbetar på Stockholms universitet och får i uppgift att handleda den betydligt yngre Anton som ska doktorera. Ämnet är spännande och Karolina ser en möjlighet till en skjuts framåt i sin egen karriär på grund av ämnet Anton valt, och förförs av både det och Antons ungdom. Boman väver fram en berättelse med återblickar i Karolinas liv, hamnar i nuet, Karolinas tankar kring den forskning hon bedriver och Karolinas önskan om att hitta någon att dela sitt liv med.

Jag har längtat efter att få sätta mig på bussen hem från jobbet och läsa denna bok för jag älskar Bomans språk och berättande. Läs Aftonland och njut. Börja med att njuta av titeln, detta vackra ord som jag kan förföras av och bara njuta av.

Att läsa Aftonland är som en smekning för själen, en resa i konsthistorien och en underbar läsning. Therese Bomans tredje roman omsluter mig men inte lika väl som de tidigare romanerna, Den druknande och Den andra kvinnan gjort. Men liksom i de tidigare romanerna handlar det om ensamhet i en kvinnas liv och sökande efter tvåsamhet, nästa till vilket pris som helst. Boman är fantastisk på att beskriva huvudpersonen i Aftonland, Karolina Andersson professor i konstvetenskap.  En kvinna i tidig 40-årsålder som nyligen separerat från sin, enligt henne själv, tråkige sambo. Flyttat ur den gemensamma bostaden i Vasastan och köpt en lägenhet på Söder. När boken börjar har hon just flyttat in och håller på att få någon sorts ordning på bostaden. Hon arbetar på Stockholms universitet och får i uppgift att handleda den betydligt yngre Anton som ska doktorera. Ämnet är spännande och Karolina ser en möjlighet till en skjuts framåt i sin egen karriär på grund av ämnet Anton valt, och förförs av både det och Antons ungdom. Boman väver fram en berättelse med återblickar i Karolinas liv, hamnar i nuet, Karolinas tankar kring den forskning hon bedriver och Karolinas önskan om att hitta någon att dela sitt liv med.

Jag har längtat efter att få sätta mig på bussen hem från jobbet och läsa denna bok för jag älskar Bomans språk och berättande. Läs Aftonland och njut. Börja med att njuta av titeln, detta vackra ord som jag kan förföras av och bara njuta av.

                                              Bild från förlaget 

Igår hade jag förmånen att få läsa en av de noveller jag skrivit för några goda vänner. De bad mig för länge sedan och igår blev det av. Sittandes i en stol framför en brasa läste jag så I skuggan av Strindberg som jag skrev för några år sedan. Vilken lyx! Och vilka fantastiska recensioner jag fick, de ska jag leva på länge.

Jag har hört mycket om Kvinnan på tåget så jag tänkte att det var dags att läsa den. Jag förstår att den blivit så populär som den har blivit men jag måste säga att den är seg, seg, seg periodvis.

Rachel Watson, frånskild kring trettio år, bor hos sin väninna, Cathy, sedan skilsmässan ett par år tidigare. Hon har svåra alkoholproblem och hela skilsmässan skylls på dessa problem. Hon har fått sparken tack vare sina alkoholproblem men har inte vågat tala om det för Cathy utan tar varje dag tåget till London från den förort hon bor i och låtsas gå till arbetet. Egentligen fördriver hon tiden med att sitta på ett bibliotek, ta promenader och under de sommardagar vi får följa henne sitter hon gärna och dricker i en park eller på tåget hem. Till och från sin förort åker hon förbi det hus hon en gång bott i tillsammans med sin exman, Tom, och ett grannhus där hon fantiserar ihop att paret som bor i heter Jason och Jess och är mycket lyckliga tillsammans. Rachel blir som fixerad av detta par som hon ser varje gång tåget stannar till för rödsignal precis utanför huset. En vacker dag ser hon dock kvinnan med en annan man i trädgården och de kysser varandra. Det är upptakten av vad som sedan kommer att hända och som Rachel blir mer inblandad i än hon behöver.

Som läsare anar jag efter halva boken hur det hänger ihop, men det är ändå en spännande bok som jag rekommenderar.

 

Paret Cilla & Rolf Börjlind är tillbaka med ytterligare en deckare, Sov du lilla videung, med Tom Stilton, Oliva Rönning och Mette Olsäter i spetsen, den fjärde i ordningen. Denna gång handlar det om ensamkommande flyktingbarn och deras oskyddade värld. 

Olivia är volontär på Stockholms central för att ta emot flyktingar tillsammans med Luna, Tom Stiltons sambo. Hon träffar där på ensamkommande flyktingbarn så väl som familjer. I samband med detta snubblar Stiltons gamla kompis från hemlöshetsperioden, Muriel, över en flicka en sen natt på Malmskillnadsgatan. Det visar sig att flickan heter Folami, kommer från Nigeria och är hemlös. Muriel tar med sig flickan till den sommarstuga hon fått låna av en vän och numera bor i. Detta är upptakten på en vänskap mellan Muriel och Folami. Lyckan är dock kort, Folami blir attackerad av en rasistisk granne en dag när Muriel är borta. Detta leder till att Muriel tar med sig Folami till Tom Stilton för att få hjälp. Tom i sin tur har återgått till polisyrket och arbetar under sin forna chef och gode vän, Mette Olsäter och är inblandad i att lösa ett fall med en mördad elvaåring som hittats i en skog i Småland. 

Sov du lilla videung är helt klart läsvärd och jag mår dåligt när jag läser vissa delar av den. Jag tycker att Börjlind har släppt manusformen mer och mer som lyste igenom mycket tydligt i första boken, Springfloden. Dessutom behandlas ett mycket aktuellt ämne, flyktingströmmen och vad som kan hända eller kanske händer. 

Vilken härlig roman/skröna Mamen Sánchez levererar i The Altogether unexpected disappearance of Atticus Craftsman som jag lockades att läsa efter att ha läst författarens Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré. Precis som i Förbjudet att... möter man som läsare fantastiska kvinnor i The Altogether... I detta fall är det fem kvinnor som är anställda på det Madridbaserade litteraturmagasinet Librarte som har engelsk ägare. Det är fem ytterst olika kvinnor som odlat fram en vänskap under de år magasinet har funnits och de driver magasinet framgångsrikt, enligt sig sjäva. Till plötsligt en dag de får besked om att Atticus Craftsman, ägarens son, ska komma på besök från England och vill ha ett möte med Berta som är ansvarig utgivare och chef över magasinet. Atticus själv har ingen lust att överhuvud taget lämna England där han stortrivs efter en ungdom på vift runt om i världen. Men han packar snällt sina saker och framför allt  Twinings Earl Grey som han är berodende av.

De fem kvinnorna anar omedelbart att magasinets framtid är fara när de får höra att ägarens son är på ingång och kommer upp med en plan för att locka bort Craftsman från Madrid till Granada där den vackra journalisten Soleá har sitt ursprung. Det han ska lockas med är en familjehemlighet som finns på Soleás mammas vind. Detta blir uppstarten till något som Atticus aldrig kunna drömma om i sin flådiga våning i London eller i föräldrarnas hus i Kent. 

Man får också följa den polis som letar efer Atticus, polisinspektör Manchego, som är allt annat än ambitiös till en början. Även de fem damernas liv får man följa både före och efter Atticus försvinnande. 

Jag fullkomligt föll pladask för denna bok och rekommenderar den varmt! En modern skröna i romanformat. Att dessutom Atticus Craftsman är kraftigt beronde av Twinings Earl Grey gör ju mig ännu lyckligare, mitt favoritte sedan 30 år tillbaka. Tyvärr finns boken inte på svenska men har man möjlighet att läsa den på engelska, eller ännu hellre på originalspråket spanska så är den väl värd att läsa. Dessutom är jag alldeles förtjust i omslaget, mycket olikt de på svenska utgåvor. 

Bild från förlaget

Jag växte i princip upp på biblioteket i Skiftinge här i Eskilstuna. Där fanns alltid en lugn vrå, bibliotekarier som visste vad jag ville läsa och en värme som jag älskade. Biblioteket i Skiftinge är en saga all men fortfarande finns stadens stadsbibliotek. Ett bibliotek jag besöker regelbundet men inte så ofta som jag borde. Mycket för att jag upplever att det inte längre är den tysta, harmoniska plats det brukade vara. Mobiler ringer, folk pratar högt med varandra eller i telefonen och det diskuteras alldeles för högt kring vissa bord. Jag vet att jag låter som en riktig surtant, men för mig är tystnaden helig på ett bibliotek.
Ikväll, fredag, just innan stängning var jag där för att hämta min dotter från Bookworms som bibblan ordnar för ungdomar upp till arton. Vilket besök det blev; tystnaden fanns där, böckerna lockade på mig och människor satt och läste lite här och var. En lyckokänsla för en biblioteksälskare som jag.

Jag nämner då och då (ja, jag vet ganska ofta) min bokcirkel. Det är för de är ett fantastiskt härligt inslag i mitt liv, min läsning och mitt varande som kulturtant. Vi är ett gäng kollegor som haft bokcirkel i nästan precis fyra år. Vi läser blandad litteratur, men inte regelrätta deckare. Den enda bok som kan närma sig den genren är Kerstin Ekmans vackra Händelser vid vatten som innehåller deckardrag men ändå inte faller in inom deckargenren. Då och då ses vi utan att diskutera böcker, ett sådant tillfälle var en kväll i juni när solen värmde, det var vackert grönt och vi njöt vid den gamla Slussvaktarbostaden vid Eskilstunaån. Jag ser fram emot många, många fler år i deras sällskap tillsammans med nya böcker, gamla böcker, filmer, mat och vin.  

Här är vi allihop! Pia, Catarina, jag, Cathrine, Kajsa, Maria och Carina, mina bästa bokvänner!