Ni vet ibland när man läser och känner att man är där, inne i bokens miljöer med karaktärerna. Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda är en sådan bok. Jag läste den för flera år sedan och nu blev det nästa bok i bokcirkeln. Denna gång läste jag den inte, jag lyssnade på den och det var Eva Röse som läste, med bravur. Jag är inte överväldigad av svenska uppläsare men Röse gjorde det riktigt bra. 

Boken handlar om Camille som håller på att tyna bort, bor i en otätad vindskammare i ett av Paris fina områden, arbetar som städerska på nätterna och som egentligen är konstnär. I samma hus i en gigantisk våning bor Philibert de la Durbellière, som kommer från en högadlig gammal familj, stammar som få och säljer vykort utanför Paris' muséer. Inneboende hos Phillibert finns Frank, kvinnokarl och framstående kock med en mormor på ett äldreboende i hemstaden några mil från Paris. Dess tre personers liv och öden vävs samman en kall vinternatt när Phillibert räddar Camille från att frysa ihjäl i sin vindskammare. Han tar henne med sig ned till sin gigantiska våning och vänskapen är ett faktum. Frank är dock inte alls lika positiv till sin nya lägenhetskompis. 

Har du inte läst denna varma roman om de tre udda karaktärerna är det dags att göra det. Och har du läst den är den väl värd att läsa om för Tillsammans är man mindre ensam gör en glad och ger ett hopp om mänskligheten i en allt mer kall värld. 

Jag ska läsa en liten stund innan ögonen svider för mycket och jag ohjälpligt kommer somna. Jag börjar med en ny bok och läser prologen, en sida och två och en halv rad. De sista två och en halv rad förtrollar mig och nu blir det ingen mer läsning idag. Jag ska sluta mina ögon och drömma om vackra ord som trollbinder mig, förför mig och förtrollar mig.
Boken? Peter May's Entry Island.

Min son är tretton år och har just börjat sjuan. Vecka två är han sjuk och som förälder river vi vårt hår för vi vill inte att han ska halka efter från början. Jag skriver ut uppgiften de har jobbat med i engelska under veckan och den har trettonåringen och jag gjort idag. Inte visste jag att jag skulle få en läsupplevelse på köpet! Det uppgiften var, var inget mindre än Roald Dahls The Green Mamba, en kort historia ur författarens eget liv när han var i Tangayika, nuvarande Tanzania. Då trettonåringen har dyslexi blev det högläsning av mamman, och vilken härlig stund. Vi läser ofta högt här hemma men ibland blir det som extra härligt. In genom dörren kommer femtonåringen och slår sig ned bredvid sin bror och börja lyssna mitt i historien. 

En vardag i livet som blev så mycket mer än en skoluppgift, det är livet det! 

Jag har skrivit om den tidigare och jag kommer att skriva om den igen, min bokcirkel och de fantastiska kvinnor som är med i den. Fem år firar vi nu i höst, vi som är sju stycken statliga tjänstmän med läsning som stort intresse. Den vi träffas hos väljer bok och vi träffas 8-9 gånger per år och varje gång är lika fantastisk. Samma intresse för litteraturen men så olika som personer och det är det som gör det hela så härligt! Diskussionerna bubblar, skratten haglar, allvaret knyter oss samman och allt detta gör att vi fortsätter att träffas. Igår diskuterade vi Jonathan Franzens Frihet och åsikterna spretade vilt. Till nästa gång ska vi läsa Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam, en fin gammal goding. Och som jag ser fram emot nästa träff som blir hemma hos mig. 

Stockholm är mina drömmars stad. Den vackraste staden av dem alla; staden som flyter på vattnet, Nordens Venedig, kärt barn har många namn.

Stockholmskildraren framför alla är Per Anders Fogelström som idag skulle ha fyllt hundra år. Detta har Lotta Olsson uppmärksammat i dagens Dagens Nyheter, en artikel om Lotten i Fogelströms Mina drömmars stad-sviten. Väl värd att läsa är artikeln, ännu mer väl värda att läsa är Fogelströms böcker.

http://www.dn.se/kultur-noje/lotta-olsson-vem-minns-en-anonym-arbetare/

För många år sedan tipsade min syster mig om en amerikansk deckare/thriller Kamelklubben av David Baldacci som både jag och min man läste och gillade. Jag är ingen stor fan av amerikanska deckare/thrillers men Kamelklubben gick hem hos mig. Sedan sprang vi på fortsättningen av Kamelklubben på en bokutförsäljning; Samlarna och Förrädarna. Dessa två böcker har sedan blivit stående i hyllan här hemma tills min man under sin semester började läsa Samlarna och verkligen sträckläste den och direkt efter gav sig på Förrädarna. Detta inspirerade mig och på ett par dagar har jag nu läst de båda fortsättningarna. 

Det är inte ofta jag drar efter andan när jag läser men det gjorde jag två gånger när jag läste Samlarna. Spännande så det förslår! Man får träffa samma karaktärer som man lärde känna i Kamelklubben, fyra herrar mellan 50 och 60 år med varierande bakgrund som skapat föreningen Kamelklubben. Kamelklubben har har rönt framgångar i att knäcka statsproblem och har gott anseende hos FBI och CIA och leds av Oliver Stone en före detta elitsoldat. Samlarna börjar med att talmannen in representanthuset skjuts på sin klubb av en krypskytt vid namn Roger Seagraves och lyckas komma undan. Kort därefter hittas chefen, Jonathan DeHaven, för Library of Congress raritetsbibliotek död i ett låst valv. På Library of Congress arbetar Caleb som är en i Kamelklubbens kvartett. En nervös bibliotikarie som är den som hittar Jonathan. Detta blir upptakten till Kamelklubbens utredning om vad som hänt och snabbt kopplar man ihop mordet på Jonathan och mordet på talmannen. De upptäcker också att någon eller några säljer hemliga uppgifter om U.S.A till fienden och att detta har något med morden att göra. Kamelklubben börjar samarbeta med storsvindlaren Annabelle Conroy som plötsligt dyker upp i Wahington DC och spelet har sin början. Samtidigt som man letar efter mördaren har Annabelle Atlantas största casinoägare efter sig efter att ha svindlat honom rejält. 

Förrädrarna tar vid precis där Samlarna slutar och jag kastade mig över fortsättningen då Samlarna slutade med en riktig cliffhanger. Oliver Stone har ett förflutet som elitsoldat som arbetat under ytan åt regeringen tillsammans med flera andra i en grupp. Plötsligt hittas en efter en av dessa forna kollegor döda och Oliver förstår att hans tid snart är kommen. Han tar hjälp av Kamelklubben och Annabelle för att ta reda på vad som händer samtidigt som Annabelle tar hjälp av Kamelklubben för att komma undan den casinokung hon svindlat. Det blir en tät historia som leder genom maktens korridorer, till rysk spioner, till mördarmaskiner med helhylle dubbelliv. 

De är bra! Både Samlarna och Förrädarna även om jag uppskattar Samlarna mer. Vill man läsa lite hårdkokt amerikansk deckare så läs Kamelklubben och fortsätt med Samlarna och till sist Förrädarna, de är läsvärda. 

Ofta lyssnar jag på böcker på engelska men allt för sällan läser jag på engelska. Men nu har jag gjort det och som vanligt är det en extra nivå på upplevelsen. Ann Cleeves Cold Earth med den småbuttre polisen Jimmy Perez. Som vanligt verkar han på Shetlandsöarna och Cleeves beskrivning av öarna har förfört mig förr och än mer nu när jag läser på originalspråk. 

Jimmy är på begravning när det blir ett jordskred som drar med sig gravstenar och annat i dess väg. En bit därifrån ligger en liten stuga och som har blivit helt förstörd när jordmassorna tagit sin bana genom huset. Utanför huset hittar Jimmy och en av begravningsgästerna, och tillika Jimmys granne, Kevin liket av en kvinna. Det är uppstarten till Cold Earth och det visar sig snart att hon inte dött av jordmassorna utan var död redan innan det hände. Jimmy och hans kollegor får således ett mord att lösa på en helt okänd kvinna. 

Som vanligt leverera Cleeves, jag har aldrig blivit besviken när jag läste en deckare av henne. Således är det här ett boktips till hängmattan eller var man nu spenderar sommaren. 

                                       Bild från förlaget

Ibland, inte så ofta längre, blir jag förförd av en roman. Mödrarnas söndag är en sådan bok. Jag hämtade den i fredags på biblioteket, det var min tur i kön. Började läsa på tåget hem från landet, Södertälje, igår och längtade hem från jobbet för att få läsa färdigt denna förförande bok idag. När den var slut, sista ordet var insupet, blev jag sittande likt en kärlekskrank kvinna som törstar efter mer. För Graham Swift skriver så jag vill ha mer. Jag vill ha mer av Jane Fairchild och av Paul Sheringham och av Oxford och av den 30 mars 1924. Jag kommer länge, länge bära med mig den 30 mars 1924. 

Jane är husjungfru åt familjen Niven i en mindre ort på den engelska landsbygden. När hon är sexton år möter hon dens sjuttonåriga överklassonen Paul på ortens postkontor, Paul som är den enda överlevande av tre bröder efter första världskriget, och de inleder ett förhållande. Ett förhållande som håller i sig i flera år, i smyg i buskar och uthus, aldrig i ett sovrum. Som läsare anar man en sann kärlek mellan de två även om Jane inte vill förstå det riktigt. Paul som kallar Jane sin "vän", ser till att hon får pessar för att han säd ska komma nära men inte för nära. Man får tänka att det är 1920-tal och hur modernt det måste varit. 

På Mödrarnas söndag, den 30 mars 1924, varm som en försommardag ringer Paul, som ska gifta sig om två veckor, till det Nivenska huset och ber Jane komma och gå in genom huvudentrén till hans föräldrahem godset Upleigh. Huset är tomt; Pauls föräldrar är och äter lunch med den blivande brudens föräldrar och paret Nivet, tjänstefolket, en husjungfru och en kokerska, är och hälsar på sina mödrar. Paul tar emot Jane, eller Jay som han kallar henne, i huvudentrén och leder henne genom det tysta, tomma huset till sitt rum och det är där vi träffar dem. De är just klara med kärleksakten och boken börjar, eller slutar. Det är så vackert det som sedan utspelar sig; tillbakablickar, nuet, nakenheten, kärleken, respekten och döden. 

Jag är förförd och förälskad. Det här är en bok som för alltid kommer vara med mig.

Jag har redan beställt den på engelska för att få ta del om detta fantastiska på originalspråk. Det var länge sedan jag kunde rekommendera en bok som denna. Läs den, förförs av den och låt den leva i dig! 

                                           Bild från förlaget