Bild från förlaget

Jag har genom åren följt den obehagliga utvecklingen av gängkriminalitet här i Eskilstuna och har läst litteratur i ämnet från Järva i Stockholm. Jag har läst Diamant Salihus böcker Tills alla dör och När ingen lyssnar, Faysa Idles Ett ord för blod och nu Spaningledaren i Rinkeby av Mats Lindström (berättat för journalisten Fredrik Sjöshult). Tre olika perspektiv; journalistens, en kvinna uppvuxen vid sidan av gängkonflikterna och nu en polis, mycket intressant. 

Mats Lindström har vigt sitt yrkesliv till förorten och främst de i Järva; Rinkeby, Tensta, Hjulsta och Akalla. Han berättar om sitt arbete från början av 2000-talet och fram till idag och om hur gängkriminaliteten grundats, eskalerats och om hur polisen lyckats lösa många mord, förberedelse till mord, grova rån, knarksmuggling och en massa annan kriminalitet kopplat till gängen. Han beskriver olika händelser som jag känner igen från media men också från Salihus och Idles böcker. Det är intressant läsning och att få en liten, liten insyn i det stora arbete som polisen dagligen gör för att stoppa kriminalitet och rädda liv. Men Lindström sticker inte under stol med de misstag som begåtts och vad de borde gjort istället med facit i hand. Han lyfter det fina samarbetet inom poliskåren i Sverige men även i Finland som gjort att många har kunnat häktats och sedan dömas för grova brott. 

Den som skrivit ned Lindströms berättelse är en kvällstidningsjournalist, Fredrik Sjöshult, och språket är inget vidare men det är mycket intressant varför jag ändå vill rekommendera boken. Läs den och känn en stolthet över allt det polisen gör och känn en respekt för Mats Lindström som blivit Mats med många gängkriminella på grund av sitt sätt att arbeta i området, synas och finnas. Trots att han satt dit många av dem har de ändå en stor respekt för honom.  

Finska Max Seck skriver deckare att längat efter och jag har längtat efter De föräldralösa barnens ö för att åter få hänga med Jessika Niemi och hennes kollegor på mordroteln hos Helsingforspolisen. Men tji fick jag att det skulle vara en bok som utspelade sig i Helsingfors, De föräldralösa barnens ö utspelar sig nämligen på en ö i den Åländska skärgården. En ö som Jessika har dragit sig tillbaka till efter en turbulent period i livet. Hon bor på pensionatet på den lilla ön och samtidigt som hon är där är tre personer där för den årliga återträffen de haft sedan 80-talet, de är alla i åttioårsåldern och kopplingen de har till ön är att de alla varit placerade på barnhem där efter andra världskriget. På ön finns också berättelsen om Maija, ett av barnhemsbarnen, som försvann en kväll 1946 men som ses på bryggan nedanför barnhemmet varje natt klockan två. Sjömän har sett henne stå där samma tid varje natt i decennium och det berättas om det på ön och Jessika får veta det av sonen till ägaren av pensionatet. Jessika kan inte släppa historien och vad som hänt på ön genom åren och snart är hon en mordgåta på spåren. 

De tidigare böckerna i serien har definitivt varit bättre men De förläldralösa barnens ö är helt klart läsvärd men jag ser fram emot att Jessika får återvända till Helsingfors och utreda mord tillsammans med sina kollegor. 

                                  Bild från förlaget

När solen färgade junikvällarna och nätterna på Öland läste jag De som färdas om natten av Armando Lucas Correa, en svindlande roman från 1930-talets Tyskland fram till idag. 

Ally en ung tysk poet förälskar sig i man som har en svart pappa och en vit mamma. Hon blir gravid och föder dottern Lillith, som är mycket ljus i huden men med mycket lockigt hår, precis i den tiden då Hitler kommer till makten. Ally gör natten till den tid på dygnet då Lillith får vara ute och springa i parken i närheten av där de bor för att ingen ska se henne. Hon skolas hemma av Ally och av en granne som är en pensionerad proffessor. När Lillith är åtta år kallas hon till rasbiologiska enheten för att de ska mäta hennes ansiktsmått och testa hennes intelligens och trots att Lillith kan mycket mer än andra barn i hennes ålder och är vit i hyn godkänns hon inte och domen blir att hon ska sterilseras för att inte föra "sina smutsiga gener" vidare. Ally kan inte leva med det och bestämmer sig för att förska få ut Lillith ur landet. Hon får hjälp med det av Franz, en tysk militär som på något vis tagit Ally och Lillith under sina vingar. Lillith ska emigrera till Kuba tillsammans med ett judiskt par som bor i samma hus som dem. Pass tillverkas och Lillith klassas i passet som judinna och får tillsammans med det judiska paret gå på en båt som tar henne till andra sidan jorden. Kvar i Berlin blir Ally som blir en skugga av sig själv utan sin dotter. 

Lillith bestämmer sig för att glömma sin barndom i Berlin och anpassar sig väl i Havanna där hon inte ser mer annorlunda ut än någon annan för på Kuba lever man sida vid sida oavsett religon eller hudfärg. I klasskompisen Martín finner Lillith en god vän och tillsammans med honom och Martíns bardomsvän Oskar växer hon upp i trygghet i Havanna. Martín blir hennes pojkvän och så småningom hennes make och den natten deras dotter Nadine föds blommar revolutionen upp på riktigt på Kuba och den drabbar den lilla familjen hårt. Som ett arv får Lillith lov att adoptera bort dottern till ett par i New York för att flickan ska slippa riskera att dödas. Lillith blir en skugga av sig själv, precis som hennes mamma blev när hon tvingades lämna bort Lillith. 

Sen får man följa Nadine som slutligen hamnar i Berlin tillsammans med sin adotivpappa och där blir hon kvar och får i sin tur dottern Luna och där bryts arvet med att behöva lämna bort sitt barn. Luna börjar som vuxen forska i sin mormorsmors poesi och hittar flera olika spår till Ally och hennes författarskap. Cirkeln sluts i Berlin mer än 70 år efter att Ally lämnade bort Lillith. 

De som färdas om natten är en vacker, sorglig och till viss del lärorik roman. Jag har aldrig tidigare läst något av Armando Lucas Correa och jag är glad att jag hittade denna fina roman. Läs den och följ med på den vindlande resan från andra världskriget, revolutionen på Kuba och när Berlinmuren faller. 

                                           Bild från förlaget

Jag har tidigare skrivit om böckerna om vännerna Egon, Ragnar, Märta och Elisabeth och polisen Mårten Lind som utspelar sig på Falstebonäset. Böckerna är skrivna av Christina Olséni och Micke Hansen. Senaste boken i serien har titeln Fyrklövern och som vanligt springer vännerna på ett lik, denna gång på stranden under en picknick-lunch som Elisabeth anordnat för Egon och Ragnars gamla klasskamrater. Klasskamrater de inte träffat på 74 år och inte har någon önskan om att träffa, detta visste dock inte Elisabeth om när hon bjöd in dem för att delta på hennes och Egons bröllop, till Egons förtret. 

Den döda heter Liv och är i sällskap men den av de gamla klasskamraterna, den klasskamrat som ingen i sällskapet verkar gilla. Det blir som vanligt Mårten som får uppdraget att utreda mordet och som vanligt jobbar Mårten svart som snickare både på sin fritid och på arbetstid. Han kämpar samtidigt med att finna sig själv och att hitta en balans i livet. 

Som vanligt är det vansinnigt roligt till och från och jag gillar att hänga med Egon, Ragnar, Mårten och de andra. Otroligt pigga 80-åringar och en knasig polis, det är underhållning det! 

Läs böckerna om fyrklövern, de är roliga allihopa och en fin avslappning lata dagar!

Bild från förlaget

Det var länge sedan, igen, som jag skrev om en bok, ingen ork eller inspiration har funnits även om jag fortsätter läsa och lyssna konstant på bok efter bok. Men nu sitter jag i lugnet på Öland och kände plötsligt ett sug efter att få skriva om en bok som jag läst. 

Jag har tidigare läst några böcker av Lucy Foley och ett par av dem har varit riktigt bra varför jag med glädje började läsa The Invitation. Det är en vacker handling som utspelar sig i Rom och på den italienska rivieran på 1950-talet men också med tillbakablickar till slutet av 1930-talet och till andra världskriget. Huvudperson är Hal, engelsman med italiensk mamma som bosatt sig i Rom och lever som frilansande journalist. Han kommer från en adlig familj som har andra förväntningar på honom än det han själv vill, skriva. Han hamnar av en slump på en mycket exklusiv fest i Rom som en rik Contessa håller. På festen träffar han Stella en amerikan på besök i Rom utan sin man och de hamnar i säng i Hals sunkiga etta. Sedan skiljs de åt men Hal kan aldrig riktigt glömma henne. Han blir kort därpå anlitad av Contessan att skriva om en båtresa som hon ska göra med ett filmteam till orterna på den italienska rivieran som en film spelats in i. Självklart dyker Stella upp på samma båt tillsammans med sin stenrika amerikanska man. Men i övrigt är det ingen självklar bok. Helt klart läsvärd även om jag gillar Foleys två första böcker allra mest, har skrivit om dem i bloggen för ganska länge sedan, Bröllopsfesten och Nyårsfesten. 

På återseende! 

                             Bild från förlaget 

Nu är det mycket länge sedan jag skrev om böcker. Det betyder inte att jag inte läser hela tiden men det har inte funnits inspiration till att skriva om det jag läser. Men NU är det dags! Det är Jävla karlar av Andrev Walden, ni vet han som fick August-priset förra året, som fått inspirationen att infinna sig. Boken är vald av Pia i min bokcirkel till nästa träff, den längtar jag verkligen till!

Andrev växer upp med sin Mamma, sin pappa och sina två småsyskon i ett hus i en by. En pappa som aldrig arbetar och som tar till våld mot Andrev. Det är 1983 och Andrev får veta att pappan, som han i boken kallar för Växtmagikern, inte är hans pappa, han är pappa till småsyskonen men inte till Andrev. En lättnad för Andrev som skapar sin Pappa som indian utifrån de skärvor av information han får av sin Mamma. Mamman lämnar Växtmagikern med buller och bång och tar Andrev med sig. Småsyskonen bor ömsom hos Mamman och Andrev, ömsom hos Växtmagikern. Mamman fortsätter att träffa nya män som Andrev försöker förstå när de är på väg att bli en pappa och inte bara en man som Mamman känner. Sin egen pappa får han brev och presenter av då och då, men träffar aldrig då han bor utomlands. Andrev blir äldre och vi får följa honom, Mamman och syskonen genom flyttar runt om i Norrköping, och ibland utanför staden, och genom de olika papporna som kommer och går. Doften av Mammans hennafärgade hår, Mammans väninna Lilla molnet (eftersom hon kedjeröker), kompisarna på Waldorfsskolan, busen, porrtidningar, tjejer, glädjeämnen och ledsamheter. Det är förresten Lilla molnet som myntar uttrycket "Jävla karlar". 

När Andrev kommer upp i tonåren och beskriver händelser som händer i hans liv skrattar jag, bitvis, högt av ingenkänning och över hur Walden beskriver det. 

Språket är vackert, flödande och har många metaforer. Jag sveps med i berättelsen och har svårt att lägga den ifrån mig. 

Läs Jävla karlar och njut!

Den börjar så här: 

"EN GÅNG HADE jag sju pappor på sju år. Det här är berättelsen om de åren.

Om något låter påhittat kan du vara säker på att det är sant."

                                       Bild från förlaget

Fick för mig att kolla efter en deckare på Nextory och snubblade över Fjällsjön av Anna-Karing och Björn Olofsson. En välskriven deckare som utspelar sig i och kring staden där jag brukar säga att mitt andra liv började, Kiruna, men även en hel del i norra Finland. 

Kommissarie Britta Lindén har fått i uppdrag att leda en tvärgrupp med medarbetare från Sverige, Norge och Finland som ska lösa kalla fall som har koppling till de tre länderna. Med sig i gruppen har hon en rättsläkare från Norge som tagit frun och yngste sonen och flyttat till fruns barndomhem i Kiruna, en datatekniker från Helsingfors och en polis, som också är Brittas dotter, från Sverige. Det är skav hos dem alla på ett eller annat sätt och man får följa privatlivet parallellt med mordet de löser. Det största skavet är nog mellan mor och dotter kring faderns olösta försvinnande många år tidigare 

Mordet är på en finsk medborgare, Seppo, som försvann från en ö i Torneträsk 20 år tidigare. Det är där boken tar sin början för Britta väljer att samla sin nya grupp där en söndagseftermiddag för att dra fallet. Utredningen kommer ta dem till norra Finland för att prata med anhöriga, vänner och ovänner till Seppo. 

Fjällsjön är, som ovan nämnt, en välskriven deckare som avslutar alla trådar, det är inget som ligger olöst. Det som är lösa trådar är handlingen kring de fyra kollegorna i gruppen och deras privatliv, detta gör att jag är rätt säker på att det kommer en uppföljare till Fjällsjön. Där tror jag de börjar nysta i försvinnandet efter Brittas man. Det ser jag fram emot! 

Den åttonde boken om Sebastian Bergman och hans kollegor inom polisens Riksmord, den åttonde och sista. Det är lite vemodigt att det är slut nu och vilket slut författarna Michael Hjort och Hans Rosenfeldt lämnar läsarna med!

Riksmord är på väg att läggas ned efter att en av poliserna i gruppen visat sig vara en seriemördare, chefen för gruppen har fått lämna och Vanja Lithner, en av poliserna i gruppen, har fått tagit över som chef. Alla i gruppen är stukade när de får in ett fall från Västerås där en mördad kvinna hittas mördad i en box med grisar på en jättelik grisgård. Ovanför boxen står det med röda bokstäver: LÖS DET HÄR, SEBASTIAN BERGMAN och under det 304136. 

Således behöver Riksmord koppla in psykolgen Sebastian Bergman för att få hans hjälp att lösa mordet. Det hinner bli fler än ett mord och även de har meddelanden till Bergman. 

Samtidigt får Sebastian meddelande om att en av hans tidigare patienter, Tim, har dött och budet kommer från Tims dotter. En dotter han aldrig har nämnt i de samtal han haft med Sebastian och mer och mer nystas upp som han sagt medn som inte varit sant. 

Samtidigt släpps Sebastians stalker, Ellinor, ur fängelse och tar en ovälkommen plats i Sebastians liv. 

Som vanligt är det välskrivet och Skulden man bär är spännande. Lyllos er som inte läst serien än, den rekommenderas varmt. Jag hoppas att författarna ändrar sig och skriver en bok till så småning om, jag kommer att slänga mig över den! 

                     Bild från förlaget