Jag har, som jag tidigare skrivit om, flera gånger, ynnesten att vara med i en bokcirkel tillsammans med sex andra kvinnor. Vi läser allt mellan himmel och jord, allt utom deckare för cirkeln startade för att några i cirkeln ville komma ifrån deckarträsket. Vi har gjort ett undantag och läst Kerstin Ekmans fantastiska Händelser vid vatten för några år sedan. 

Till nästa träff ska vi läsa Binas historia av Maja Lunde. För det första en norsk författare, wow! Jag har nog inte läst något norskt sedan jag läste Dinas bok av Herbjörg Wassmo. Nu utspelar sig Binas historia inte alls i Norge, det enda som nämns om Norge är norskt virke. Boken utspelar sig i Herfordshire i England under 1852, i U.S.A., Ohio, under år 2007 och i Kina år 2098, i distrikt 242, jag återkommer till det. I England träffar vi William, en man med stora drömmar om forskning och med en allt för stor familj som han behöver försörja. Han är en känslig själ som haft möjlighet att vara forskningsassistent till en stor forskare i byn men fallerat och har bestämt sig för att aldrig mer gå upp ur sängen. Han har stora förhoppningar till sitt äldsta barn och den enda sonen, Edmund. Edmund själv har helt andra planer än att studera vidare som pappan vill, det förstår man snabbt som läsare medans William är blind för sonens liv och leverne. Att äldsta dottern Georgia däremot vill läsa vidare och är mycket intresserad av det pappan gör, när han väl tar sig ur sängen, märker han inte alls till en början. När William tar sig upp ur sängen gör han det för att börja forska på bin och dess samhälle. Han uppfinner en ny sorts kupa som ska underlätta för biodlare och för att bina ska ha det så bra som möjligt, och vid hans sida finns hela tiden Georgia. 

I Ohio träffar vi George som är biodlare till professionen, han har en stor gård med massor av bikupor som alla är byggda för hand efter en ritning som en släkting tog med sig från England när denne emigrerade till U.S.A mer än hundra år tidigare. Ritningen har följt släkten sedan dess och alla män har i rakt nedstigande led varit biodlare. George i sin tur har sonen Tom som han sätter ett stort hopp till ska ta över gården, precis som det ska vara. Tom själv är intresserad av helt andra saker än att ta över biodlingarna och gården. George försöker tvinga sin son att jobba på gården vilket Tom gör mycket ovilligt, till en början. 

I Kina träffar vi Tao som arbetar som pollinerare i träd, detta då alla bin dött ut under 2000-talet och människan nu får lov att vara pollinerare. Staten är uppbyggd i distrikt som styrs med järnhand. Det liknar till viss del hur det är i Hungerspelen. Tao är gift med Kuan och de har sonen Wei-Wen, en tre åring som Tao har stora förhoppningar om. Hon vill att han ska slippa spendera hela sitt liv som pollinerare för det är hela livet, barnen får börja som pollinerare när de är åtta år om de inte visar på hög intligens som gör att de kan få högre tjänster i samhället. 

Binas historia fick mig att fastna och inte kunna sluta läsa. Hur skulle dessa tre olika historier om bin i helt olika tider kunna vävas ihop? Hur skulle det gå för de olika karaktärerna? 

Jag rekommenderar Binas historia varmt och ser fram emot en kväll vecka fem när vi ska träffas och diskutera boken. 

Jag fick ett pussel i julklapp och jag älskar att pussla och lyssna på bok under tiden, nöje med nöje så att säga. Jag har således pusslat en del sedan nyårsdagen, då det påbörjades, och lyssnat på Why didn't they ask Evans? av Agatha Christie. En deckare som inte har Christies paradfigurer Poirot eller Miss Marple som huvudperson utan två unga Waelsare, Lady Frankie, den store godsägarens dotter och Bobby, byprästens yngste son. Frankie och Bobby som är uppväxta i samma by, Marchbolt, på den Waelsiska landsbygden och som hamnar mitt i ett mystiskt mord när en död man hittas nedanför en klippa en dag när Bobby spelar golf tillsammans med den lokala doktorn. Bobby anar ugglor i mossen och involverar Frankie i det hela Det är upptakten till en jakt från Waels till London till den engelska landsbygden och tillbaka till Waels. Och vem är Evans? Det är frågan genom hela boken och som får ett mycket snopet avslut. 

En mycket bra deckare, lättsmält och välskriven. Det roliga med Christie är att jag tror att hon var en sann romantiker för det är ofta de unga romanhjältarna finner varandra på slutet, även om vägen till det är en krokig historia. 

2017 fick jag möjligheten att läsa Mikaela Nykvist bok Rök i fjärran och i slutet av 2018 fick jag även hennes andra bok Förändrad och bränd i brevlådan. Jag har inte kunnat läsa så mycket under hösten på grund av sjukdom men nu har jag slukat Förändrad och bränd som är en fortsättning på Rök i fjärran. Det var mycket trevligt att åter ta upp bekantskapen med familjen Karlsson/Grönberg i Runsor utanför Wasa i Österbotten. Alfred har flytt familjelivet efter att han blev änkling och tagit värvning. Något krig har han inte sett men han har hållts i den åländska skärgården. Efter ett år där kommer han till sans och börjar den långa resan hem till Wasa tillsammans med en föräldrlös pojke han träffat på en av småöarna i skärgården. Hemma på gården finns hans mor och far, hans svärfar och svägerska och fram för allt hans två små barn. Gårdens yttre är sig likt men i familjen har det hänt alla möjliga hemskheter som Alfred känner aldrig hade hänt om han stannat hemma på gården och inte flytt därifrån. 

I Stockholm lever Amalia ensam med sin son och saknar sin man varje natt. Hon gör volontärarbete på en mission men är i övrig mycket uttråkad. Hon får plötsligt ett brev från Runsor där Alfreds mamma ber Amalia hjälpa Alfreds svägerska Magda och åter korsas Amalias och Alfreds vägar och känslorna finns kvar. 

Jag tycker om Nykvists nya bok, den är bättre än den första boken, som jag ändå tyckte var bra. Hon har ett annat driv i att föra berättelsen framåt i bok nummer två. Jag ser mycket fram emot fortsättningen och rekommenderar varmt att läsa både Rök i fjärran och Förändrad och bränd.

                                        Recensionsexemplar och bild från förlaget

Att tvätta bilen på nyårsdagen tänkte jag var en eminent idé. Ingen kö och snabbt gjort, trodde jag ja. Så var det inte, ganska många fler än jag hade samma idé som jag under förmiddagen. Således blev jag sittande i kö i en kall bil. Tur nog var den snart sjuttonåriga dottern med och istället för en tråkig väntan blev det kvalitetstid med dottern. Som så ofta annars kretsade samtalet kring böcker, historia och vad andra läser. Jag pratade om personer som har ett mål varje år om hur många böcker de ska läsa och att det inte är min grej. Och räknas ljudböcker in i det? Sådana som man kan läsa medans man går en promenad eller dammsuger huset. Där hade vi olika åsikter, jag tycker att de räknas men det gör inte dottern. Sedan pratade vi om svårigheten att komma ihåg att skriva upp alla böcker man läser, eller i mitt fall också lyssnar på, och dottern kom då på att hon skulle hjälpa mig att starta ett Goodreads-konto bara vi kom ur biltvätten och kom hem. Sagt och gjort, nu har jag ett Goodread-konto som jag inte riktigt fått kläm på men som jag iallafall förstått gör det enklare att skriva upp vilka böcker man läser just nu och sedan klicka när boken är avslutad. Detta gör kanske att 2019 blir första året på säkert 10 år då jag har koll på allt jag läser. Desstutom kan man få boktips och följa vänner och se vad de läser. Kan bli spännande! 

Hur många böcker jag läst under 2019, minst 27, det var de jag kom på med hjälp av bloggen, bokcirkeln och Nextory. Dessutom tillkommer ett otal böcker jag lyssnat på, så kanske 50-60 böcker sammanlagt. Men som sagt, jag har ingen siffra på mitt läsande det ska bara vara en njutning. 

Ibland, inte ofta, upplever jag när jag läser, eller lyssnar på, en Agatha Christie att jag aldrig läst den tidigare. Så var det med Sad Cypress (Samvetskval på svenska) när jag igår hade horisontalläge mest hela dagen och iklädd hörlurar spenderade min dag i soffan. Det lustiga är att när jag sen googlade boken och ser bilder på den känner jag inte heller igen den, vare sig i engelsk utgivning eller svensk. Den visar sig också vara filmatiserad. Det kan vara min cellgiftshjärna som spelar mig ett spratt men vad jag vet har jag aldrig läst boken tidigare och det är mycket roligt att få uppleva en "ny" Agataha Christie när jag som stort fan läst det mesta. 

Sad cypress är annorlunda än Christies deckare brukar vara. Den börjar med man som läsare är i rätten och får tankarna från den anklagade, Elinor Carlisle. Hon är anklagad för att ha giftmördat den vackra Mary Gerrard på grund av svartsjuka. Elinor har varit förlovad med Roddy Welman, kusin till Elinor genom ingifte i släkten, som sedan fallit huvudstupa för den vackra Mary. Mary som bor i samma by som Elinors och Roddys faster Laura, en rik änka som inte har andra släktingar än Elinor och Roddy och som hela deras liv försäkrat dem om att det är de som kommer att ärva hennes förmögenhet. 

Efter att man fått vara i Elinors tankar i inledningen hamnar man sedan som läsare i Poirots undersökning för att finna bevis att Elinor är oskyldig. Det är byns läkare, Peter Lord, som kontaktat Poirot och bett honom undersöka fallet då han är övertygad om att Elinor är oskyldig. Hur Poiorot än gör pekar allt på Elinor och han får ett knivigt fall att bita i som har trådar ut i Europa och vidare till annan kontinent. 

En mycket bra Christie som rekommenderas varmt! På svenska verkar senaste utgivningen ha varit 1988 men den finns på ett och annat antikvariat, som ljudbok finns den på engelska på Nextory. Ta inte fel och råka läs August Strinbergs Samvetskval, det är något helt annat...

21 december 2008 sitter Laurie James på bussen på väg hem efter ytterligare ett arbetspass på jobbet hon egentligen inte vill ha. Bussen är överfull när den stannar vid ytterligare en hållplats och Laurie får ögonkontakt med en kille som sitter på hållplatsen, hon känner att det är kärlek vid första ögonkastet och hon får känslan av att det är likadant för honom. Lauries första tanke är att kasta sig av bussen och prata med killen, det är dock en omöjlighet på den överfulla bussen. Hon försöker med telepati (egenpåhittad i stunden) få killen att kliva på bussen. Plötsligt är ögonblicket över och bussen rycker igång och åker från hållplatsen med Laurie ombord och killen kvar där han satt när bussen stannade. 

Under ett år letar sedan Laurie med hjälp av sin bästa kompis Sarah efter killen. De söker på barer, restaruranger bland folkmassor på gatorna och vid busshållsplatser. Laurie hittar honom aldrig och tänker att det var att det inte var meningen. Ett år senare har hon och Laurie julfest i sin gemensamma lägenhet och Sarah ska presentera Laurie för sin nya pojkvän som hon är dödligt förälskad i. Pojkvännen visar sig vara Jack O'Mara, eller killen vid busshållsplatsen. Det blir en smärre chock för Laurie som beslutar sig att inte berätta något för Sarah. Från den stunden är det två berättarröster i boken som det skiftar mellan; Laurie och Jack. 

En dag i december är rar. Den kommer nog inte lämna några djupare spår i mig men det har varit trivsam läsning så här i juletid. 

Läs den om du vill ha lite feelgood med några skratt. 

                Bild från förlaget

Idag delade Eskilstuna kommun ut gratis böcker till barn och ungdomar upp till arton år. Det är något jag vill uppmärksamma då jag tycker att det är en fantastisk insats för läsglädjen! Det var böcker för alla åldrar; från Knacka på av Anna-Clara Tidholm till Jag är fotboll av Zlatan Ibrahimovic och Mats Olsson. Jag var där när de hållit på en knapp timme och det första jag såg var en glad skolklass, klass 2 från Björktorpsskolan, som satt i trappan till ABF-huset med varsin bok i knät. Många av dem bläddrade i sina nya böcker medans andra tittade i kompisen medan de höll sin egen under armen. Deras lärare höll upp en folder i vilken de kunde fylla i om de läste några böcker under jullovet och om man läst 2-4 böcker under jullovet och sedan lämnar in foldern på biblioteket får man en bok till. Många av andraklassarna sken upp över nyheten. 

Min 16-åring var där och valde Mats Strandbergs Slutet och var mycket glad över den. 

Det är mitt Älsklingstuna. 

Vi har till bokcirkeln idag läst Flickorna av Emma Cline. En bok som jag blev mycket glad över att en av mina bokvänner valde då jag tänkt läsa den men det aldrig blivit av.

Det är 1969 och 14-åriga Evie är uttråkad på sommarlovet. Hon bor i San Fransisco med sin mamma då föräldrarna nyligen skilt sig och pappan flyttat därifrån och bor med sin nya yngre sambo. Evies mamma har träffat en ny man som Evie inte alls är förtjust i, eller hon gillar inte hur mamman blir i den nya mannens sällskap. Evie och hennes bästa vän, Connie, har glidit ifrån varandra och Evie är ensam i den förort till San Fransisco där hon bor. En het dag hör hon skratt som får henne att titta upp och det är då hon första gången ser flickorna. Flickorna med trassligt hår, flickorna som plockar mat ur sopcontainrar, flickorn i annorlunda kläder, flickorna som har en gemenskap som nästan går att ta på, flickorna som skiljer sig från alla andra i parken de går igenom. Evie som inte kan sluta titta på flickorna och studera deras rörelser och vad de gör. Det går några dagar innan hon återser dem igen och får genom en av dem, Susann, följa med till den ranch där flickorna bor tillsammans med Russell som är ledaren för det sällskap som lever tillsammans. Man får som läsare följa Evies inträde på ranchen och de andra flickornas fascination gentemot Russell. Russell som tar flickorna till sig och har sex med dem och deras önskan att han ska välja just "mig" när han går tillbaka till sitt skjul. Evie dras med i detta, lättledd och i behov av att bli sedd, att vara någon annan än förortstjejen med ordnade förhållanden och mat på bordet varje dag. 

Boken är en återblick till några få veckor sommaren 1969 med avsnitt i nutid där man får träffa den vuxna Evie. 

Jag är besviken på Flickorna, den är blek. Den utspelar sig under några få sommarveckor medans det känns som att författaren egentligen ville att det skulle vara under år. Evie är 14 år; en lättledd hemmaflicka som vill vara någon annan och får möjligheten några veckor en sommar innan hon åker dit och får spendera resterande sommarlov hos sin pappa. Cline beskriver vissa saker som att de pågår i flera år när det handlar om ett par dagar. Det är det som gör att den inte håller. Jag trodde det skulle vara så mycket mer om sekten och vad Russells makt var över flickorna. Russell är en blek individ som jag inte vet vad han har för patos för att få flickorna dit de är. 

Läsa den? Nja, läs något bättre istället. 

Vad resten av min fantastiska bokcirkel tyckte får jag höra en annan dag, jag får snällt vara hemma i min skyddade cellgiftsvärld. 

                                          Bild från förlaget