Daisy är familjen Masons lilla dotter som utklädd till just en tusensköna, Daisy på engelska, försvinner från en grillfest familjen har. Ingen har sett något och ingen vet egentligen inte när de sist såg Daisy. Den perfekta familjen Mason rämnar och ansvarige polisen Adam Fawles och hans team slåss mot klockan för att hitta Daisy vid liv. Det visar sig att den dräkt som Daisy skulle haft på sig på festen har en av hennes vänner haft och det är henne alla sett på kvällen, inte Daisy. Detta kommer fram när poliserna undersöker bilder och filmer från festen. Det stora frågetecknet är hur föräldrarna, Barry och Sharon, missat att det inte är deras dotter utan ett av grannbarnen som är den som är utklädd till tusensköna. Som förälder känner man igen sitt barn även om det är utklätt. Vart efter utredningen pågår rullas familjen Masons hemligheter upp, den ena värre än den andra och den perfekta ytan krakelerar. 

Jag hittade Close to Home av en tillfällighet och fann att den finns på Nextory, jag började lyssna och var helt fast. En deckare med en riktig twist. Jag fastnade för empatin hos D.I Fawles och hans sorg i livet, sonens bortgång ett knappt år tidigare. Dessutom utspelar sig handlingen i Oxford, kända kriminalmarker om man är deckarfrälst sedan barnsben och fått titta på Morse på lördags kvällarna och nu slaviskt följer Endeavour om när Morse var ung. Jag ska också erkänna att jag kollar på Lewis så tre fantastiska serier från Oxford. 

Och nu när jag skriver detta kollar jag på Bokus och det visar sig att boken finns på svenska med titeln Hemmets trygga vrå. Läs denna stänkare till spänningsroman och du kommer vilja läsa nästa bok av författaren med samma utredningsgrupp. Vad författaren heter? Hon heter Cara Hunter. 

Min första deckarupplevelse var Kung Liljekonvalj av dungen av Maria Lang. Jag var i tidiga tonåren och fastnade där och då för pusseldeckare och som ni, som brukar läsa mina inlägg vet, är jag helt såld på Agatha Christie men har även börjat läsa om Maria Langs fina deckare. Nu har jag dock läst en nyskriven deckare i 50-tals miljö, En sax i hjärtat, av Marie Bengts. 

1957 åker Hannah Lönn till den lilla byn Eneby i Smålands inland för att ta hand om sin faster, Lilly, som stukat foten. Hanna arbetar som sömmerska och modeskapare i Stockholm, dock mest det först nämnda och hon drömmer att hon ska slå igenom som modeskaperska. Hannah tror att hon ska få en långsam och tråkig vistelse i Eneby men upptäcker snart hur fel hon har då hon och fastern hittar en av damerna i byn mördad med en sax i hjärtat. Det är upptakten till hur Hannah ger sig tusan på att lösa mordet till ansvariga kriminalassistentens förtret, men också nöjdhet. Hannah får veta att det händer mer i den lilla byn än någon kunnat ana; otrohet, hembränneri, olaglig fosterfördrivning och så vidare. 

Jag tycker om en Sax i hjärtat, den var seg i början men tog sig mer och mer. Igår ville jag inte annat än att få läsa så att jag fick upplösningen. 

Gillar man pusseldeckare rekommenderas En sax i hjärtat varmt. Dessutom kommer Bengts ut med ytterligare en deckare om Hannah Lönn i juni, Döden klär i domino, det skvallrar förlagets hemsida om. Den ska jag definitivt läsa när den kommer. 

                                          Bild från förlaget 

Vi i bokcirkeln ska till på onsdag läsa Vi kom över havet av Julie Otsuka. Några av oss kommer att ha läst boken, några kanske inte. Några av oss kommer att älska boken och några av oss kommer inte tycka om den alls. Vi kommer att diskutera och vi kommer skratta. Några av oss kommer tycka att det sämsta vi läst och några av oss kommer prisa den och rekommendera den varmt till några utanför bokcirkelns sfär. Några av oss kommer undra vem som är berättaren, några av oss kommer prisa att vi inte vet. Några av oss kommer minnas Vi kom över havet som mycket speciellt skriven, några av oss kommer försöka glömma den så fort som möjligt. Några av oss har läst boken hemma i sängen och några av oss i en hängmatta i ett varmt land. Några av oss bloggar om boken, några av oss kommer läsa vad som skrivits. Några av oss får en aha-upplevelse när de inser att originaltiteln är The Buddah in the Attic, några av oss kommer inte att bry oss om det. Vi kommer att diskutera på onsdag, vi kommer att respektera varandras åsikter om boken och om annat i livet. Vi kommer inte kunna vara på plats alla sju. Vi kommer att gå hem från träffen med ett varmt hjärta och känslan av sann vänskap i bagaget. 

Hon som skriver om boken rekommenderar Vi kom över havet varmt. Det är en mycket annorlunda skriven bok om ett ämne som jag inte alls kände till. Importbrudar från Japan till japanska män i U.S.A i mellankrigstiden. En vacker men otroligt sorglig berättelse. 

Som jag tidigare skrivit om så lyssnar jag en hel del på Agatha Christies deckare som är inlästa på engelska. Ibland lyssnar jag när jag ska sova och då händer det att jag somnar och missar delar av boken. Det gör inget för det är bara att "spola" tillbaka. Men när jag gjort det tre-fyra kvällar i rad och fortfarande inte hört slutet, för det mesta är det slutet, så blir jag lite frusterad. När jag lyssnade på The Hollow var en sådan gång så jag tog tag i saken och har nu läst sista delen av boken som på svenska heter Gropen. 

Jag har hela boken varit övetygad om vem mördaren var och bara väntat på upplösningen när Poirot ska tala om vem mördaren är och jag nöjt kan nicka och instämma för mig själv att jag haft rätt. Döm om min förvåning när jag hade helt fel! Mycket underhållande!!

The Hollow handlar om ett gods på landet där den förvirrade ägarinnan Lady Angkatell bjudit in diverse långväga släktingar för en helg på landet. Dagen efter ankomsten hittas doktor John Christow mördad vid poolkanten just som Hercule Poirot anländer för lunch hos Angkatells. John Christows sista ord är "Henrietta". Först tror Poirot att det är ett skådespel enbart uppfört för honom. Dock förstår han snart att det är allvar i situationen. Den som misstänkts först, och mest, är offrets änka som hittas med det man tror är mordvapnet i sin hand. Henrietta, som är offrets sista ord, är älskarinna tlll offret och en konstnär med stigande karriär. Varför yttrar offret hennes namn precis innan han dör? Är det för att peka ut henne eller för att det sista han tänker på är sin älskarinna?

The Hollow är en riktigt bra pusseldeckare som har ett mycket oväntat slut. Läs den, vettja!

Jag har den stora förmånen att få delta i Leopard förlags bokcirkel som är nystartad nu i år och är stationerad på Facebook. Första boken ut var Livet utan masker av Maryse Condé. Boken skulle läsas på cirka fem veckor och sedan har vi fått skriva vad vi tyckte om den i gruppen på FB utifrån några "hjälpfrågor". Här är vad jag tycker om boken: 

Jag reagerade en del över moderskapet. Hur hon lämnar sitt första barn hos dagmamman för att hämta honom en lång tid efter. Hur hon senare i livet lever med en man som avskyr hennes barn och hon låter honom styra över hennes relation till sina barn. Jag upplever Maryse som en känslomänniska, på gott och ont. Samtidigt är hon otroligt modig som tar med sig sitt lilla barn och ett annat i magen till en främmande kontinent, helt utlämnad och utan sitt vanliga kontaktnät. Vändpunkter är det flera anser jag. En av dem är när hon flyttar till Guinea, en annan vilka spår de olika männen i hennes liv sätter hos henne. Den största vändpunkten av de alla är den när vi som läsare inte får följa med längre, när hon träffar Richard och boken slutar. Det är Richard hon nämnt under boken på olika sätt, bland annat att det var han som fick henne att älska England som hon hatade när hon och barnen blev utvisade dit. Richard som ända till sista sidan är namnlös. En man som hon skriver så varmt och ömt om och man som läsare får träffa precis innan boken andas sitt sista ord. Jag vill gärna följa Maryses fortsatta berättelse om sitt liv, det med Richard för jag fastnar i meningarna: "Han skulle hjälpa mig att varsamt skiljas från mina barn medan jag återupptog mina studier. Framförallt skulle jag tack vare honom börja min författarkarriär."Vikll hon skiljas från sina barn? Eller menar hon när de var tillräckligt stora för att varsamt skiljas från henne? Det är ett vackert språk, jag önskar att jag kunde franska så att jag kunnat läsa den på originalspråk, men det känns som en fin översättning.

                                        Bild och bok från förlaget

Även om jag inte skrivit om de senaste böckerna jag läst så har jag fortsatt läsa, och lyssna. Att sömnlösa nätter ligga i mörkret och lyssan på Hugh Frasers stämma när han läser Agatha Christies förträffliga deckare kan vara en lisa för själen. Det blir en del böcker som jag hinner lyssna på. Men jag lyssnar inte bara sömnlösa nätter, jag lyssnar när jag gör annat också. Sedan jag skrev sist har jag hunnit lyssna på Cards on the table och The Hollow, två riktiga klassiker. 

Men jag har också läst, förstås. Maryse Condés Livet utan masker till Leopard förlags bokcirkel och Vi kom över havet av Julie Otsuka till min "vanliga" bokcirkel. 

Att jag inte skrivit beror på ork, men det kommer. 

Jag laddade ned Nuckan av Malin Lindroth för ganska länge sedan och så har det inte blivit av att läsa den förrän nu. Och vilken tur att jag kom mig för att läsa fantastiska Nuckan! 

Malin Lindroth skriver om sitt eget liv som ensamstående, ofrivillit ensam i närmare 30 år. Ingen man och inga barn. Hon har bestämt sig, nu när hon är 50 +, att hon ska reclaima ordet nucka. Och hon gör det med bravur! 

Man får följa Malin från ungdomen till idag, genom tankarna i tonåren via samboskap i 20-års åldern till Nuckan hon ser sig som idag. Historian om ordet nucka behandlas och Malins många tankar kring det. Hon berättar också om hur hon fått nej, nej och åter nej från män hon velat ha en realation med. Ibland gör det mig ledsen hur hon har behandlats; en kär kvinna som blir ratad för hon inte är vacker nog eller för att de egentligen vill ha något annan, någon annan. Hur hon lämnar samboskapet och tror att hon ska träffa någon annan att dela livet med, men aldrig gör det. Jag tror vi är många kvinnor som tagit det steget, lämnat ett samboskap, och gett oss ut i ett annat liv och tagit för givet att vi kommer träffa någon annan och gör det förr eller senare. Men det gör inte Malin. 

Nuckan rekommenderas varmt som en tankeväckare hur vi i samhället ser på personer som lever ensamma, utan partner, utan barn, och gör det ofrivilligt. Den väcker också tankar om hur vi ser på andra personer i samhället. 

Jag anar att boken kommer användas i kurser i litteraturvetenskap, kvinnolitteratur, jag hoppas att den kommer att göra det för det är den värd.

                                             Bild från förlaget

1920 kom Agatha Christies första deckare, The mysterious Affair at Styles, ut i U.S.A och året efter i Storbritanninen och hon introducerade Hercule Poirot, som skulle komma att bli en av världens kändaste privatdetektiver. Nio år senare ges boken ut i Sverige med titeln En dos stryknin. 

Det är rätt häftigt att läsa om denna bok och få Christies första verision av Poirot. Han är flykting efter första världskriget ifrån Belgien och bor tillsammans med ett antal andra belgare i ett hus i byn Styles St Mary. I samma by på godset Styles befinner sig kapten Arthur Hastings, bokens berättare, som gäst till sin vän John. John bor med sin styvmor, Emily Ingelthorpe och hennes man samt sin fru och sin bror på godset. Där finns också en sällskapsdam och en ung släkting som styvmodern tagit under sina vingar. Hastings känner Poirot sedan innan kriget och när Emily Ingelthorpe mördas ber Hastings Poirot om hjälp. Poirot är mycket villig att hjälpa till eftersom det är Mrs. Ingelthorpe som är välgöraren som gjort att han kunnat komma till England från Belgien och börja ett nytt liv där. Det visar sig att Ingelthorpe har blivit giftmördad och snabbt blir hennes mycket yngre make misstänkt, en misstanke som man snart slår ur hågen och inriktar sig på andra familjemedlemmar. 

Det är en riktig pusseldeckare och Poirot får stila medans Hastings är den lite tröge som kommer med en och annan kommentar som får Poirot att komma vidare i sin utredning. 

Det är onekligen häftigt att Christies första deckare gavs ut 1920 och att hon sedan fortsatte skriva både deckare och romaner fram till 1976 då hennes sista deckare publicerades. En hel mansålder.