För inte alls länge sedan läste jag Homo Sapienne av den grönländska författaren Niviaq Korneliussen, den boken utspelar sig i Nuuk på Grönland och nu har jag läst Flickan utan hud som också utspelar sig på Grönland och mest i Nuuk men även ute på den grönländska landsbygden, dock en helt annan genre än Homo Sapienne. Boken utspelar sig i nutid parallellt med 1973 då Nuuk hette Godthåb, det danska namnet på Nuuk. 

Flickan utan hud är en rå deckare med en otäck verklighet invävd i handlingen. I nutid flyttar dansken Mattew till Nuuk för att komma bort från sin verklighet och istället börja om på Grönland. Han är journalist och äventyret börjar när han får i uppdrag att skriva om en mumie som hittats på isen en bit utanför Nuuk. Experter misstänker att den döda har anor från flera hundra år tillbaka i tiden och arkeologerna gnuggar händerna åt upptäckten, sanningen är dock en annan. Samtidigt hittas en person dödad och sättet som mordet har gått till på liknar ett antal mord som skedde på 1970-talet och där finns pararellhandlingen. 1973 får man följa polsen Jakob, som även han är inflyttad från Danmark. Jakob är polis och utreder de bestialiska morden där flera män dödats. 

Mattew börjar luska i det mord som skett idag och de på 1970-talet och hittar fler och fler pusselbitar, bland annat får han i sin hand en anteckningsbok som Jakob haft på 70-talet. Var Jakob själv är, är det dock ingen som vet. Han försvann spårlöst någon gång 1973. Mattew får hjälp av den nyligen ur fängelse utsläppta inuitkvinnan Tupaarnaq. Hon har kunskaper om Grönland och dess historia som Mattew inte har en aning om. 

Det är en spännade bok som författaren Mads Peder Nordbo har skrivit, lite väl grov ibland för mig. Men det är en historia om håller och vävs ihop snyggt. Kanske en bok att läsa i höstmörkret?

                                            Bild från förlaget

Ibland ramlar jag över böcker som jag vill läsa, var jag ramlat över dem glömmer jag oftast men de står på vänt i min bokhylla eller finns nedladdade i Nextory-appen och väntar på att bli lästa. Jag har just spenderat en vecka i vårt nyköpta hus på Öland tillsammans med min man. Inga barn, ingen TV, inget internet bara tid att läsa. Först ut att läsas blev Samuel Bjørks Det hänger en ängel ensam i skogen. Samuel Bjørks är pseudonymen för den norske författaren Frode Sander Øien som tidigare gett ut två böcker i sitt riktiga namn. Det hänger en ängel ensam i skogen är en deckare av det lite hemskare slaget till och från. Huvudpersonerna är Hoger Munch, en 55-årig polis i Oslo som storröker och helst av allt bara vill vara morfar åt sitt barnbarn Marion. Hans närmaste kollega är den instabila Mia Krüger som dragit sig tillbaka till en enslig ö för att få ensamhet och för att avsluta sitt liv. Detta då hon är helt ensam i livet efter att hennes tvillingsyster dött av en överdos heroin några år tidigare och föräldrarna och hennes älskade farmor inte heller finns kvar i livet. Till ön kommer dock Holger som fått ett ytterst märkligt mordfall på halsen och han och hans övriga team behöver Mias specialkompetens. Motvilligt kommer Mia tillbaka efter att fått sett bilder på liket och mordplatsen. Holger, Mia och övriga teamet runt dem, alla tydliga karaktärer, börjar nysta i fallet och får fram mer och mer udda saker. Ganska snart står det klart att allt är riktat mot en i teamet. När Det hänger en ängel ensam i skogen tog slut var jag raskt till biblioteket i Färjestaden och fixade lånekort och lånade del två om samma poliser. Den heter Ugglan dödar bara om natten och är om än mer udda än Det hänger en ängel ensam i skogen. I Ugglan dödar bara om natten hittas en ung flicka iklädd blond peruk, och inget annat, död i skogen. Hon är lagd inom ett pentagram och är arrangerat lagd. Således har teamet med Holger Munch i spetsen fått ytterligare ett knepigt fall att lösa. Denna gång leder det dem till en handelsträdgård som drivs av en kvinna som dessutom tar hand om barn som är familjehemsplacerade men inte kunnat stanna i familjehemmen. Det är utslagna flickor som inte har någon annan fristad i livet. Även Ugglan dödar bara om natten är det spännande till och från men vissa delar håller inte. Dock är den läsvärd precis som Det hänger en ängel ensam i skogen är. Således rekommenderar jag dessa deckare varmt. Läs dem med tända ljus nedkrupen under en filt, men är du mörkrädd ska du nog låta bli dem.

Semestervecka och uppe tidig. Ligger i dotterns säng en stund innan hon ska iväg och läser Edith Södergrens Vierge moderne för henne, hon som är en ung kvinna med integritet och stark självständighet. Vilken underbar start på en grå onsdag!

Aldrig att jag skulle ha kommit på tanken att läsa något av Alex Schulman, jag gillar ju inte honom. Men Catarina i bokcirkeln valde Schulmans Bränna alla mina brev till bokcirkeln. Och är det valt, då läser vi. Nu är jag mycket glad att jag läst Bränn alla mina brev och att jag har fått diskutera den i bokcirkeln och med min man. 

Schulman är tydlig med att det är en roman och att alla händelser inte sker i kronologisk ordning och det diskuterade vi i bokcirkeln. Men som vi alla vet, som läser en del, måste en författare då och då ändra i ordningen när de använder sanna historier som grund. För Schulman skriver om den sanna historien om sin morfar, Sven Stolpe, sin mormor, Karin Stolpe, och hennes affär med Olof Lagercrantz. Han skriver om den vrede hans morfar bar på och som författaren själv har ärvt och det är där Bränn alla mina brev börjar, med författarens vrede. Han vill utröna var den kommer ifrån och börjar forska i sin mammas föräldrar och deras realtion. Som läsare är man i Sigtuna 1932 där Karin träffar Olof när hon är där med sin man, man är i Filipstad 1988 när Alex Schulman själv är 12 år och är hos mormor och morfar och man är idag när Schulman forskar i vad som egentligen hände. 

Tänk att få läsa delar ur Olof Lagercrantz dagbok och kärleksbrev han skrev till Karin, hans livs kärlek. Jag har aldrig fått, eller skrivit, ett kärleksbrev men jag har läst oändligt många genom litteraturen men aldrig har jag förr läst ett högt för min man. Det gjorde jag med Olofs sista brev till Karin och min man blev lika förförd som jag. 

Att Schulman har ett fantastiskt språk som flyter och värmer när jag läser gör boken ännu bättre. Mina fördomar om Schulman har fått sig en liten spricka, jag får ge honom en chans till, kanske...

Läs Bränn alla mina brev och njut av en vacker kärlekshistoria, möt en tyrann i Sven Stolpe och en ödmjuk Alex Schulman. 

                                           Bild från förlaget

Jag har just avslutat den triologin av Jenny Colgan om det lilla caféet på den skotska ön Muer. Böckerna heter The Café by teh Sea (Sommar på den lilla ön i havet), The Endless Beach (Tillbaka till den lilla ön i havet) och Christmas on the Island (Julafton på den lilla ön i havet). 

Det är lättsam litteratur och det känns som att Colgan ibland haft lite bråttom i sitt bokskrivande och glömt bort vissa detaljer från bok ett till bok två och tre, men det gör inte så mycket. Böckerna handlar om Flora som lämnat sin barndomsö hals över huvud tre år tidigare för att bosätta sig i London. Hon har aldrig ens tänkt tanken på att hälsa på familjen som finns kvar på ön, än mindre flytta tillbaka. Men livet blir aldrig som man tänkt sig. Via sitt arbete på en mycket exklusiv advokatbyrå i London blir hon tvungen att åka hem till Muer och sin pappa, sina bröder och alla andra i det lilla samhället som tycker att hon övergett sin familj. Flora tar tjuren vid hornen och åker hem och det blir precis så hemskt som hon föreställt sig, iallafall till en början. Vartefter tiden går accepteras hon igen och hon får i uppdrag av sin arbetsgivares klient, Colton, att öppna upp ett litet café vid hamnen för att stärka den excentriska Coltons ställning bland öborna. Sagt och gjort, Flora får damma av sin döda mammas receptbok och sina egna kokkonster för att kunna driva caféet. Detta blir en sådan succé att hon till slut bestämmer sig för att stanna på Muer och fortsätta med caféet. Ett orosmoln på himlen är att Floras chef, den mystiske kvinnokarlen, Joel kommer efter hennet till Muer för att se hur hon klarar av uppdraget. Till saken hör att Flora varit hemligt förälskad i sin chef under flera år. 

Vill man läsa något som inte kräver någon som helst tankeverksamhet ska man läsa dessa böcker. De är ibland lite överdrivet beskrivande men vinner i längden. Jag gillar det karga landskapet och den värme som finns i samhället Colgan beskriver. Alla tar hand om varandra, från bönder till den nya läkaren som är flykting från Syrien. I den tredje boken tycker jag dock att Colgan läst lite väl mycket i E L James böcker om Mr. Grey, allt för många likheter i relationerna. Jag kan varmt rekommendera att lyssna på böckerna på engelska då det är den skotska Saraha Baron läser med inlevelse. 

Tillbaka är Hannah Lönn efter att ha blivit inblandad i ett mord hos sin faster i Småland i En sax i hjärtat. Den här gången är hon på plats hemma i Stockholm där hon blivit anlitad av Svenska kompaniet för att sy capér till en kommande modevisning i Christian Diors ära. Den som har anlitat henne är modeskapare Leijon som är ett stort namn i kretsarna kring mode i Stockholm. Hannahs stora dröm är att få en fast anställning på Svenska kompaniet så hon tragglar på med att sy de trettio capérna hemma i sin tvårummare på söder. I Hannahs liv finns grannen Anita, flygvärdinna och modell inackorderad hos Hannahs nippriga granne, Bibbi, modeilliustratör och amatörkonstnär, Marie-Louise, journalist på en kvällstidning och kvinnosakskvinna och Laila från Hannahs fasters by, Eneby, i Småland som är på besök i Stockholm. 

Under den modevisning som sker för att hedra den just avlidan Christian Dior sker ett mord. På platsen finns Hannah tillsammans med sina vänner och boken får sin egentliga skjuts. På platsen finns också första  kriminalassistent Holm från Småland som är på upplärning i Stockholm, den Holm som Hannah mer eller mindre haft en flirt med under sommaren i Småland. 

Hannah får en stor roll i mordutredningen tillsammans med Holm och hon hittar spår som polisen missat och lämnar dessa till Holm

Jag är mycket förtjust i Döden klär i domino på grund av det rappa berättandet, pusseldeckargenren och att det finn hänvisningar, via karaktärerna i böckerna, till Agatha Christie, Arthur Conan Doyle och Stieg Trenter. Som en trogen deckarläsare känner jag igen dragen av Trenters fotograf Harry Friberg när Bengts beskriver den otåliga kvinnotjusande fotografen som är med journalisten Marie-Louise för att fotografera. Det får mig att le. Dessutom läser Hannah en natt en av Christies Miss Marple-deckare, vilken är så spännande att hon inte kan somna. Som ett sant Christie-fan vet jag precis vad Bengts skriver om.

Har du inte läst En sax i hjärtat är det läge att du gör det nu i sommar och fortsätter med Döden klär i domino, och har du redan läst En sax i hjärtat så rekommenderar jag Döden klär i domino varmt. 

                                          Bild från förlaget

                         Bild från förlaget

För några år sedan var jag helt fast i E.L James' böcker om den mystiska Mr. Grey och hans Anastasia Steel. Det var vilda samtal på fikarasterna på jobbet, via sms med samma kollegor efter arbetstid, och ännu vildare samtal på AW. Jag fick till och med möjligheten att diskutera böckerna hos Norstedts, en kväll jag aldrig kommer glömma. Nu har jag läst James' The Mister och funnit att jag hamnat i genren bredvid Mr. Grey. För i The Mister är det fortfarande en del sex men det är en story som inte alls fanns i Mr. Grey böckerna.

I The Mister möter vi Maxim Trevelyan, en adelsman av högsta rang i Storbritannien. Han är inte första arvingen av titeln utan reserven då hans bror plötsligt omkommit, "not the heir, but the spare". Han lever ett lättsamt liv i London som försörjd av fädernes arvet men jobbar ändå lite för skojs skull som DJ och fotomodell. En dag står plötsligt en annan städerska än den han alltid haft i hans hall, Alessia Demachi från Albanien. Alessia som flytt från sitt hemland för att slippa bli bortgift och under flykten insett att de som hjälper henne är ute efter att sälja henne som prostituerad. Hon bor hos sin mammas polska väninna i en förort till London och genom hennes kontakter har hon fått städjobb. Alessia som har ett italienskt namn och en engelsk mormor. Vacker som en dag, förstås, står hon plötsligt där och Maxim faller handlöst vid första ögonkastet, precis som Alessia gör. Vi får som läsare följa hur deras relation utvecklas och får komplikationer som de inte kan råda över utan bara hantera. Det börjar i London, fortsätter via Cornwalls böljande landskap till Albanien och hur det slutar kan man som läsare alltid gissa. Det är en bok med många händelser, allt från Alessias inträde som städerska hos Maxim via suspekta albanska typer till stora herresäten på den engelska landsbygden och vidare till konservativa trakter i Albanien. 

Jag erkänner att jag är färgad av Mr. Grey när jag läser The Mister och det är nog därför jag tycker att boken är bättre än den kanske egentligen är. Kanske spelar dessutom romantikern i mig in men jag är ganska positiv till The Mister. Ingen bok som kommer lämna några djupare spår i mig, men ändå läsvärd. 

Av en gammal vän fick jag i vintras Cecilia Hagens De osannolika systrarna Mitford. Ett porträtt över sex systrar födda under 1900-talets tidiga år i en adlig familj. Ett porträtt över sex systrar och en bror, arvingen till titeln och ägorna. Ett porträtt över sex starka kvinnor som drog åt alla håll och kanter; en blev uppburen författare, en blev kommunist, två blev nazister, en skulle till varje pris gifta sig med en Hertig (vilket hon också gjorde) och en ville bara på landet omgiven av hästar och hundar. 

Boken är en resa genom systrarnas, och broderns, liv. Deras liv och öden. Det är en intressant bok med djupdykningar i den brittiska överklassens etikett och leverene. Jag tycker att den ibland är lite pladdrig men det är en lättläst bok och fascinerande att läsa om de olika systrarna. 

Om jag rekommenderar den? Nja, blir svaret. 

                                      Bild från förlaget