Jag läser Elin Perssons bok De afghanska sönerna med en blandning av tjock i halsen, leende, värme, oro och kärlek. Sommaren 2018 gick jag och en vän en skrivarkurs på Eskilstuna Folkhögskola, en vecka i skrivandets tecken. På samma kurs gick Elin och hon läste för oss bitar ur sitt liv som boendestödjare på ett HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn. Det var otroligt gripande och jag kunde dra paralleller till min mans arbete på just ett HVB-hem för ensamkommande flyktingar och de pojkar som plötsligt satt hemma på vår kökssoffa efter att det blivit 18 år och flyttat vidare. 

De afghanska pojkarna handlar om tre pojkar, för de är inte mer än pojkar, på en mindre ort i Sverige, ensamkommande flyktingbarn som de kallas. Alla med en flykt från hemlandet genom berg, över vatten till Sverige, längst upp i norr i Europa. Det är Ahmed, Zaher och Hamid. Tre pojkar utan anhöriga i världen, kanske lever deras anhöriga, kanske inte, de vet inte. De lär sig svenska, går i skolan, följer de svenska sederna och samtidigt sina egna. De åker till Migrationsverket för att bli åldersbestämda, få besked om uppehållstillstånd eller inte. 

Det är en otrolig varm bok Elin har skrivit om en tung, tung verklighet. Ett ögonkast in i flyktingars vardag. 

Samma vecka som vi gick skrivarkursen fyllde en av "mina" afghanpojkar 18 år och fick besked att han samma dag, den dag han fyllde och de hade planerat fest på boendet, infinna sig på Migrationverkets förvar söder ut. Jag minns hur jag grät mot Carinas axel och kände mig fullkomligt maktlös. Det ordnade sig, han fick uppehållstillstånd och studerar idag på Komvux. Men för alla går det inte lika bra, det är för de barnen/ungdomarna mitt hjärta blöder och jag känner en oerhörd tacksamhet för att jag är född i Sverige och mina barn också. Det kunde vara mina barn som var ensamkommande någonstans långt, långt borta utan att jag visste om de levde eller ej. 

Läs Elin Perssons De afghanska sönerna, det är viktigt bok när det blåser främlingsfientliga vindar över Sverige och över Europa. 

                                        Bild från förlaget

 

Amisa

19 mars 2020 18:47

Det är nog nyttigt att tänka efter hur det skulle vara att behöva gå i någon annans skor.

http://min-inre-vagvisare.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...