I fredags hade jag turen att få delta på en fokusdag i svenska anordnad av förlaget Natur & Kultur. Det var diverse föreläsningar som alla lämnat idéer och tankar. Dagens sista föreläslning var av Daniel Sjölin, lätt bakis efter en hejdundrade fest efter att ha slutat som programledare för Babel efter sju år. Han pratade kring generer, författare och böcker. Han talde om Bengt Ohlssons Rekviem för John Cummings som handlar om gitarristen i Ramones. Ohlsson försökte under sitt arbete med boken få tala med änkan till Cummings, men hon ville inte. Sjölin talade då kring när det är okej att skriva en biografi över en annan människa och sa:

"Hur länge måste liket ligga kallt innan man kan skriva om människan som bar det?"

Mycket tänkvärt tycker jag.

Nu har jag läst en bok som fått mig att le från öra till öra, fått mig att tycka synd om karaktärerna, fått mig att nästan känna mig lite ledsen och sist men inte minst har gett mig en hej dundrande läsupplevelse. Och som jag sa till en kollega idag, man kan bara läsa den korta stunder för Amanda Svenssons sätt att blanda språkliga former gör en alldeles hyperkoncentrerad. Det går inte att sträckläsa denna bok, man måste lägga ned den och smälta det som man just läst ibland. Det är mycket ovanligt att jag behöver göra det. Men det är ingen nackdel, snarare tvärtom, det ger en större och längre läsupplevelse. Svensson blandar in &-tecken i texten, hon låter de olika karaktärerna tala olika fast de har en dialog, en person, Claus, talar talspråk med en massa engelska ord inblandade samtidigt som den person han har en dialog med talar skriftspråket i sina repliker. Rätt som det är kommer det in en dikt i texten, en låttext. Men handlingen då! Välkommen till den här världen: är en roman om Greta från Sverige som flyttar till Köpenhamn och lär känna Simon och genom honom också Claus. Simon och Claus är barndomsvänner som rymde från Fyn till Köpenhamn i övre tonåren. De har räddat livet på varandra och mer eller mindre varit varandras allt till och från. In i detta kommer Greta och vänder upp och ned på hela tillvaron för de två vännerna. Tycke uppstår mellan Greta och Simon och missnöje uppstår hos Claus. De skapar som en skev triangel. Man får följa dem på en vindlande färd genom Köpenhamns natten, från ett sunkigt konstnärskollektiv i Malmö via de hippaste klubbarna i Köpenhamn till Gretas lögn om Berlin.

Läs denna bok! Förförs av språket, av personerna och av att det är ytterst sällan man läser en bok som denna. Jag måste få dela med mig av ännu ett fantastiskt citat:

"Det blir jul för våra tre hörn. De skiljs åt. Åker var och en till

sitt, tre platser utanför kartan, fläckar bara, svarta hål. Vykortets

brända kanter."

Bild och rec.ex från förlaget.

17-åriga Rakel sjunger i kyrkans ungdomskör hemma i Bergen när hon blir kidnappad till Idol-uttagningen. Det osannolika händer och hon blir uttagen av juryn och går vidare. Hon går långt i tävlingen och blir head huntad av ett skivbolag, succén är ett faktum. Rakel får flytta till London och hon gör succé var hon än kommer under artistnamnet Miracle.Rakel står på toppen av sin karriär men hon känner sig så oändligt ensam. Plötsligt blir hon kontaktad av sin gamla körledare som ber henne komma hem till Bergen och göra några framträndanden med sin gamla kör. Ångesten är nära för Rakel eftersom hon helt tappat kontakten med alla sina gamla vänner hemma i Bergen. Hon har inte ens ordentlig kontakt med sina föräldrar och syskon. Men som ett PR-grepp tackar hon ja till erbjudandet från hemtrakterna.

Ja, det är väl ungefär det Mirakel av den norska författaren Renate Nedregård handlar om. Den har ett modernt snitt med blogginlägg och sms som bryter av till den vanliga romanformen. Mitt i texten får man också de låttexter Rakel sjuger på olika tillställningar.

Jag är inte så imponerad av denna bok. Jag lät även en av mina 14-åriga elever läsa boken och hon tyckte den var ok, men inte mer. Jag tror dock att om man är väldigt musikintresserad och intresserad av den branschen så kommer denna bok som en frisk fläkt.

Bild och rec.ex från förlaget.

Alldeles för sent igårkväll avslutade jag Amanda Svenssons Välkommen till den här världen: Jag orkade inte blogga om den då men kommer göra det ikväll när jag kommer hem. Och kanske har Amanda Svensson då fått Augustpriset i klassen Skönlitteratur.

Läs mer här: http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/nominerade-till-augustpriset-2011

Jag håller på och läser Augustprisnominerade Amanda Svenssons bok Välkommen till den här världen:. Den är fantastisk och jag vill gärna dela med mig av ett citat som helt tar andan ur mig och som gör att jag bara ler och vill läsa mer, mer, mer.

Så han lägger av för dagen. Kollar på Claus. Han har av nån

anledning virat in sej i koppartråd. Simon frågar inte ens varför,

bara rullar ut honom ur skiten och så drar de ner och ter lunch

istället. Klockan är fyra minuter över halv två och luften är svår

att andas och liksom hal. Servitrisen ser ut att ha så mjuka fingrar.

Han försöker hålla kvar avtrycket av dem på kaffekoppen

men det glider ner på duken och

blir till

dikt

Resten av dagen läser han kontaktannonser. Ingen söker honom.

Jag har just lyssnat färdigt på Helgonet av Carin Gerhardsen. Att läsa genom att lyssna är inget jag gör särskilt ofta men varje gång jag gör det kommer jag på att jag borde göra det oftare. Helgonet är Carin Gerhardsens fjärde bok om Hammarbypolisen med Conny Sjöberg i spetsen. I denna bok har det inarbetade gänget fått två nya medlemmar, Gäddan och Låddan.  Låddan har varit med i Idol och det får han höra när han besöker vittnen och misstänkta.

Helgonet är riktigt bra, kanske den bästa av Gerhardsen. Det är i och för sig ett tag sedan jag läste de tre tidigare böckerna. Boken börjar med att den ytterst respektable medborgaren Sven-Göran Erlandson blir skjuten på en skogsstig söder om Stockholm, på väg hem från en middag med sitt pokergäng. Från alla håll får poliserna höra vilken förträfflig man han var. Han ställde upp för hemlösa, tränade fotbollslag, var en otroligt bra kollega och så vidare. Men så plötsligt kommer lite smolk i bägaren fram och Sjöberg och hans mannar får en lång tråd att nysta ut.

När jag nästan trodde att boken var slut, mordet var löst och mördaren förd till Kronobergshäktet, så vände boken och tog fart igen. Mördaren var kanske gripen men det fanns så mycket annat att ta tag i och lösa. Vill ni läsa en riktigt bra deckare? Läs Helgonet!

Trots att det har varit höstlov hela veckan för mig och jag idag är inne på min nionde lediga dag så har jag inte läst en enda rad. Eller det har jag, men inte skönlitterärt, jag har läst kurslitteratur vilket inte är särskilt upphetsande. Men det har ett syfte. Jag läste dock en novell ur en deckarnovellsamling på jobbet innan lovet. Novellen var Sällskapsdamen av Agatha Christie. Enligt förordet till novellsamlingen var det första gången den publicerades på svenska, men jag har tidigare läst den på engelska någonstans. Den handlar iallafall om en kvinna som drunknar dagen efter ankomsten till Kanarieöarna. Kvinnan badar tillsammans med sin sällskapsdam som enligt vittnen försöker rädda kvinnan, utan resultat. På platsen finns dock ett annat engelskt sällskap med bland annat en läkare. Läkaren anar oråd och luskar ut sanningen till drunkningen. Det är sedan denna läkare som berättar historian en kulen höstkväll på den engelska landsbygden och ber de som finns med i rummet att lista ut vad som egentligen hände. I sällskapet finns Miss Marple och det är hon som listar ut vad som hänt. En mycket bra skriven novell som har det Christie bara har, trots att det är i novellformat.