Att kultingarna ligger i suggans mage kan vara en självklarhet om man är över sju år, men är man i förskoleåldern är det inte självklart var de kommer ifrån. Där fyller andra boken i serien Från gård till gaffel  Grisens liv ett tomrum. På ett mycket pedagogiskt liv läser man om hur grisen lever, förvisso på en ekologisk gård, från vaggan till graven. Att jag skriver "förvisso på en ekologisk gård" är att de flesta grisar i Sverige får inte leva under de former som tas upp i boken, men en eloge till författaren som sticker ut hakan och skriver boken från en ekologisk gård. En eloge även för att grisbonden är en kvinna! Bilderna i boken är avskalade men inte kalla utan mycket talande, illustratören har lyckats fånga det väsentliga.

Bokens berättare är en hund som tar med läsarna runt gården och berättar om grisens liv, mycket tilltalande för min 10-åring som har fått vara medläsare. Han tycker att alla barn borde få läsa den!

                                        Recensionsex och bild från förlaget

Den erfarne polisen William Wisting blir plötsligt avstängd från sin tjänst som kriminalpolis efter att man hittat bevis som kan fria en mördare som William var ansvarig för att få fast 17 år tidigare.

Hans dotter Line som är kriminalreporter på Världens gang bestämmer sig för att rentvå sin pappas namn och tillsammans börjar far och dotter att leta i gamla akter och kartonger samtidigt som Line kopplar ihop det 17 år gamla fallet med ett nyss begånget mord. Eftersom Wisting är avstängd har han inte tillgång till polisens resurser men efter många år inom poliskåren får han hjälp av både pensionerade kollegor och fortfarande verksamma sådna i sin jakt. Parallellt med Wistings och Lines privata utredning pågår en utredning om en försvunnen flicka som har många likheter med det försvinnande som ledde till mord 17 år tidigare. Det visar sig att Wisting, tillsammans med sin dotter och sina tidigare kollegor kommer lösningen på spåret och upplösningen är kanske inte vad man som läsare väntade sig.

Jørn Lier Horst heter författaren som skrivit Jakthundarna. Han är själv utredare hos polisen i Norge vilket märks i hans kunskap om polisens arbete. Det är en mycket bra deckare han levererar, jag vill gärna läsa fler böcker med Wisting i huvudrollen. Jag fattade tycke för hans lugna, metodiska sätt att arbeta samtidigt som han har koll på allt. Han är lite tvär och egen precis som Mankells Wallander, det gillar jag. Dessutom tar vädret en stor plats i berättande vilket gör att man mycket tydligt kan leva sig in i boken. Nörden i mig blir alldeles glad över bra beskrivningar!

                                       Bild från förlaget

I väntan på tåget i Södertälje tittade jag mig omkring i den lilla väntsalen. Till min stora glädje lyste Pressbyrån med sin frånvaro och istället hette kiosken Fågelsången, tänk så poetiskt på en järnvägsstation. Dessutom hade ovannämnda kiosk inte bara pocketböcker till salu från känd leverantör utan även ett stort ställ med begagnade pocketböcker. Där fanns allt från Perry Mason-deckare i fina Zebrapocket till Jan Gioulls Arn i modern pocket. Vilken grej!
Gissa vilken hylla jag botaniserade i?

Jag tänkte jag skulle variera mig lite i mitt läsande och läsa en feel good-roman och hittade Livet efter dig av Jojo Moyes i bland bibliotekets e-böcker. Tänk att jag skulle bli så nöjd med mitt val!

Louisa får kicken från sitt arbete som cafébiträde. Hon besöker Arbetsförmedlingen och får tips om att den man söker en personlig assistent. Motvilligt söker hon arbetet då hennes föräldrar är beroende av hennes inkomst. Hon får anställningen och börjar arbeta hos den totalförlamade Will som innan han blev skadad levde ett hektiskt liv med arbete, resor, fester och kvinnor. Nu är han låst till sin rullstol och det är där Louisa kommer in i bilden. Hon ska vara hans sällskapsdam och hans händer. Den medicinska vården får han av Nathan som är utbildad sjuksköterska. Redan första dagen är Louisa på väg att säga upp sig då Will visar sig vara riktigt jävlig. Men med tanke på föräldrarnas ekonomi bestämmer hon sig för att försöka iallafall. Det visar sig att Will tinar upp lite allt eftersom och Will och Louisa får en bra relation till varandra. De talar om hennes pojkvän Patrick som tränar som en tok för att bli maratonlöpare, Wills tidigare liv och så vidare. Haken är bara den att Will bestämt sig för att det liv han lever är inget han vill leva och han vet precis hur han ska göra för att få slut på det. Detta gör att Louisa bestämmer sig för att få honom att ändra sig. Och där har vi handlingen.

Livet efter dig är en lättsmält bok som man kan skratta högt åt och samtidigt känna sig lite ledsen till och från. Helt klart värd att läsa en tråkig höstdag för att få sig lite skratt. Som en liten bisak måste jag säga att bokens engelska titel är mer passande; Me before you

Det hade kunnat vara min man och jag. Tillsammans i sjutton år, en 13-årig dotter som heter Saga och mycket vardag i livet. Men det handlar om Åke och Hanna och det är där likheterna mellan oss och det fiktiva paret slutar. Åke och Hanna som arbetar som träslöjdslärare respektive läkemedelsförsäljare, bor i en mindre stad (onämnt var men jag får uppfattningen om att det är en bit norr om Dalälven). Hanna träffar en gammal god vän som glatt berättar att hon och hennes man varit på swingersklubb och Hanna tänder på idéen. Hon lägger fram förslaget till Åke en fredag efter middagen. Stärkt av ett par glas vin tar hon modet till sig och frågar. Åke förstår ingenting och tycker att Hanna är helt av banan. Ämnet blir svävande mellan dem, som en tyst dimma, under några dagar innan de åter tar upp ämnet. De enas om att göra ett försök, ordnar barnvakt och åker till den större staden 7 mil bort och besöker swingersklubben. Båda lätt obekväma men ändå nyfikna på vad som komma ska. Besöket förändrar dem inte nämnvärt till det yttre men man får följa deras inre tankar var för sig. Även hur vardagslivet fortsätter som vanligt skildras och plötsligt får de ett brev, adresserat till dem båda.

Swing är bitvis underhållande och bitvis ganska malande. Det är ett udda ämne Bengt Ohlsson använt till en roman, men ganska tacksamt. Det är lite spännande att få se vad Åke och Hanna bestämmer sig för och vad som händer sedan. Jag vill mycket gärna diskutera denna bok med min läsecirkel så mitt förslag till nästa bok att läsa kommer att vara just Swing.

Att läsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam är att resa i tiden. Att insupa det förskräckliga som hände i nazisternas koncentrationsläger. Det handlar om Miriam, eller Malika, eller både Miriam och Malika. För Miriam och Malika är samma person. Malika som byter identitet från tysk rom till tysk jude under fångtransport från Auschwitz till Ravensbrük, egentiligen bara för att slippa få stryk för att hennes klänning gått sönder. Hon tar en död flickas klänning och det visar sig vara en judinnas fångklännig, en annan märkning på bröstet än den som Malika som rom har haft. Så plötsligt är hon Miriam, tysk judinna.

Man får följa Miriam genom koncentrationslägren vidare till efterkrigstidens Sverige där hon plötsligt får äta sig mätt, slipper frysa, får sova i en säng med ett tjockt täcke över sig och får vänner bland de Röda kors-kvinnor som arbetar i den karaktän Miriam först får bo i, i Aneby i Sverige. Sedan vidare till Jönköping där hon får bo med den vänliga Hanna, ungmö och lärare på flickläroverket i Jönköping. Hon ser till att Miriam får ta examen som privatist, lär henne hur det går till i Sverige och blir hennes bundsförvant.

Det är en tidsresa, men ej i kronologisk ordning. Ett långt avsnitt får man följa Miriam i lägret i Ravensbrük där hon lär känna norskan Else som hjälper henne att överleva. Det är svart läsning som gör att jag flera gånger har gråten i halsen och ett par gånger gråter. Lika svart som skildringarna från koncentrationslägren är lika ljusa är avsnitten när Miriam finner sin plats Nässjö.

Det är en stark läsupplevelse Majgull Axelsson bjuder på. Jag kommer att bära Jag heter inte Miriam med mig länge i tankarna.

                        Bild från förlaget

Stockholms stads litterära skyltar har varit uppskattade av mig i många år.
1992 sattes de första upp.
Jag har mina favoriter, största favoriten är Ivar Lo-Johanssons på Kungsgatan som har ett citat hämtar ur just romanen Kungsgatan. Igår fann jag en för mig ny skylt precis ovanför Strömparterren av Graham Green. Jag blev förvånad över att det fanns en utländsk författare och skylten talade om att det finns fler litterära skyltar med utländska författare som skildrat Stockholm. Mycket intressant! Nu ska jag ge mig ut på jakt efter fler.

En mycket tänkvärd artikel av Dagens Nyheters Lotta Olsson: http://www.dn.se/dnbok/lotta-olsson-nar-spraket-var-rena-alviskan/

För idag är läsning bland våra baran och ungdomar inte alls lika självklar som den var för 20-30 år sedan. Jag är glad att jag har en bokslukare och en som gärna läser.