Vissa dagar om året är som gjorda för läsning; Sverige står still, jag är ledig, barnen trötta. Midsommardagen är en sådan dag. Detta innebär att jag idag kommer att läsa, läsa och läsa. Klockan är inte ens nio och huset sovande tyst och jag har redan börjat. Sällskapet är en kanna te och platsen är för tillfället sängen. Sällskapet och platsen kommer variera under dagen, förhoppningsvis får jag dottern som sällskap under eftermiddagen och till kvällen blir det högläsning. Trots att båda barnen är i tonåren och läser själva har vi fortsatt med högläsningen då och då, på begäran av dem, det rekommenderas varmt för de stunderna är fantastiskt härliga.
Dagens läsning för mig är Frihet av Jonathan Franzen, nästa bok till bokcirkeln. kursiv text

Jag har gett Ölandssången min eftermiddag. Med regnsmatter mot altantaket och tystnad omkring mig har jag fått Ölandssången till mig. Jag är förförd av Tove Folkessons språk och berättarteknink, det känns som den tagits till ytterligare en nivå sedan Kalmars Jägarinnor och Sund. Jag läser med hunger och vill veta hur det ska gå för Eva Zackrisson som en gång var jägarinna men efter det svävat ut och inte riktigt vetat vem hon är och var hon är. I Ölandssången är hon närmare trettio, har funnit rätt i sina studier men konstaterar, när mormodern tycker att hon ska se till att få en examen, att någon examen lär det aldrig bli. Mormor Stickan som aldrig själv fått studera men läst hela bibliotektets innehåll och säger till Eva: Att leva utan berättelser är som att halka omkring i lera. Då önskar jag att jag hade en mormor och att hon vore som Stickan. 

Eva spenderar en vår med sin mormor på Öland, i huset Hellas och i mormors kök. Hon ska skriva uppsatas om Futharken (runskriften) men kommer som ingenstans med det. Istället har hon nyckeln till nyligen bortgångna Kalles sjöbod och i hans dagbokshäften finner hon sanningar hon aldrig trodde hon skulle få veta. 

Jag är förförd av hela trilogin och rekommenderar den varmt. Jag är glad att Weyler förlag har valt att satsa på denna poetiska trilogi. Jag hoppas, och tror, att jag kommer få läsa mer av Tove Folkesson. 

                                            Bild från förlaget

Jag får en bild på sms från min Yonas. Det är vår Saga på bilden liggandes i min hängmatta på landet, dit min familj åkt några dagar medan jag gått skrivarkurs. Hon ligger där precis som jag brukar med en bok att läsa, iklädd min regnrock.

Den här veckan har jag semester för att gå skrivarkurs på Eskilstuna folkhögskola. Min förhoppning är att utveckla mitt skrivande och att bli inspirerad att skriva mer. En lyxvecka!

Jag har ynnesten att Sveriges största hällristning i min stad, Sigurdsristningen. Ristningen är från 1000-talet och täcker en berghäll. Alla barn i Eskilstuna kommun fick och får besöka ristningen i trean, jag minns att det inte var någon stor grej för jag var uppvuxen en knapp mil ifrån den. Nu tycker jag däremot att den är mycket märkvärdig och visar den gärna för gäster som inte är från staden. På en av bilderna är berättelsen om Sigurd Fafnesbane, läs den gärna. Ett tidigt litterärt verk som rekommenderas varmt.

Plötsligt har Agatha Christies efterlevande gått med på att ge ut en Poirot-deckare skriven av en annan författare, Sophie Hannah. De säger att det är första gången de läst en Poirot-deckar som skulle kunna vara skriven av Christie själv. Hur de fått den idén kan jag inte förstå.

I Monogrammorden får vi träffa Hercule Poirot senvintern 1929, han bor på ett skrälligt pensionat i närheten av sin egen bostad i London (varför är min första reaktion, han som är så noga med raka linjer och prydlighet). Där bor också Edward Cathcpool som är polis på Scotland Yard och inbiten ungkarl. Det är Catchpool som är berättarrösten i boken och konstigt nog tycks han veta ALLA detaljer trots att han inte ens är med i vissa scener. Morden Poirot och Catchpool får på halsen är tre mord alla utförda på Bloxham hotell, en elegant inrättning med mycket gott rykte. I alla offrens munnar finns en identisk manshettknapp med ett monogram på, därav titeln. Utredningen av morden går via caféet Pleasent´s Coffee House i London via byn Great Holling tillbaka till Londons fina stadsdel Belgravia för att till slut hamna på Bloxham hotell igen. 

Monogrammorden är en omständig historia där Poirot uppmålas som dryg snarare än pompös och kunnig. Hans bästa vän Hastings nämns som hastigast och hans ordningssinne är som bortblåst. Hannah är omständig i sitt beskrivande och boken är minst 100 sidor för lång. 

Imponerad är jag således inte! Det har kommit ytterligare en bok om Poirot som Hannah skrivit, den ämnar jag inte läsa. 

Det känns som att titlen på Tove Folkessons andra roman om Eva Zackrisson Sund har en dubbelbottnad betydelse. Sund som i ett sundet mellan Kalmar och Öland och sund som i sundhet. För Eva mår bra i Sund, periodvis iallafall. Hon är bottenskrapet på Arkitekthögskolans elevtoalett, hon är uteliggare på Långholmen en sommar och då känns hennes liv inte helt sunt. Men hon turnéar med vänner på olika festivaler och spelar och sjunger, bor med samma vänner i ett kollektiv och går på folkhögskola, då känns hon sund. 

Hon stannar på Öland hos mormor och morbror. Morbror som mäter luftfuktigheten med en gammal tubsocka som han låter ligga ute på trappan. Hon krockar med en älg i mittlandsskogen, finner en själsfrände i Kalle som väntar på döden och snyggar upp barndomstorpet. 

Eva är en sann jägarinna i Kalmars jägarinnor, i Sund är hon på väg ut i livet men det tar sig som inte riktigt. Hon saknar inte vännerna från tiden på gymnasiet och hon är inte den person hon var då. Hon är jägarinna efter sitt eget liv, det liv som hon känner sig hemma i. 

Jag gillar Eva och jag gillar Sund och jag hungrar nu efter att få läsa den tredje delen om Eva i Ölandssången. 

                                         Bild från förlaget

Katarina Bivalds Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är nästa bok till bokcirkeln. Vi har tidigare läst Bivalds Läsarna i Brooken Wheel rekommenderar som jag tyckte var helt okej men ingen omvälvande läsupplevelse varför jag var lätt skeptisk till att läsa ytterligare en bok av samma författare. Men tji fick jag! För Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt är bitvis så otroligt rolig att jag skrattar högt. Mitt i skogen omgiven av ramslök satt jag på Valborgsmässoaftonen och skrattade så att det ekade. För det är roligt när den 38-åriga Anette ska ta tag i sitt liv efter att hennes 19-åriga dotter flyttat från den lilla orten Skogshammar, någonstans på gränsen till Värmland, för att studera i Karlskrona. Kvar blir Anette som varit mamma sedan hon var nitton och helt inrättat sitt liv efter att just vara mamma. Plötsligt har hon all tid i världen att göra det hon själv vill, vad nu det är. Det enda hon vet att hon inte vill bli som sin egen mamma. Mamman som nu är senildement och avslöjar både det ena och det andra i sin minnesdimma. Anette drömde som artonåring att klara sig själv, äga sitt eget hus och ta motorcykelkörkort. Klarat sig själv har hon gjort som ensamstående mamma men något hus blev det aldrig men motorcykelkörkort är något som hon nu ska göra, eller iallafall prova att köra motorcykel på en körskola, själva körkortet är inte så noga med. Så mellan arbetspassen på den lilla butiken Mat-Extra tar Anette körlektioner med den otroligt pedagogiska Lukas som körlärare. Dessutom blir hon tillfrågad av kommunalrådet Anna Maria om hon inte kan hålla i den traditionella Skogshammardagen. Så plötsligt har Anette allt möjligt att göra trots att hon är ensamstående mamma utan barn. 

Komplikationer blir det förstås och det är en feelgood-bok så slutet är ganska uppenbart men det händer mycket roligt på vägen. Bästa vännen Pia inte att förglömma. Pia som även hon jobbar på Mat-Extra och är ensamstående och en sann ironiker. Bäst är att hon döpt den lokala syltan till Spritköket då hon ansåg att stället bytte namn så ofta. 

Vill du bli underhållen ska du läsa Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt, men inte om du vill läsa en djup tolkning av småstadslivet.