En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig.

En sjuårig flicka blir vittne till mordet på sin mamma, gömd under sängen får hon höra mördaren berätta varför han mördar mamman och vad han ska göra sen. Men den lilla flickan ser inte mer än mannens skor där hon ligger gömd under sängen. Men hon har innan hon sprungit in till sin mamma sett mannen i hallen, men inget ansikte. Hela natten ligger den lilla flickan kvar under sängen och hon hittas förmiddagen efter av polisen Haldur som är den som leder mordutredningen. Han får samarbeta tätt med psykologen Freya som blir den som sakta men säkert lirkar ur den lilla flickan vad hon sett och hört. 

Vid samma tidpunkt som mordet hör radioamatören Karl en massa sifferkoder på sin kortvågsradio och han räknar snabbt ut vad de första koderna betyder men kontaktar inte polisen utan sina två vänner med samma intresse. 

Arvet börjar så himla bra och fortsätter så ett tag men sen blir den seg som ett gammalt tuggummi som man skulle ha spottat ut för länge sen. Men jag hänger kvar och den tar sig igen och handlingen drivs framåt och jag är fast igen och sen börjar det om med det sega och sen är det en otrolig vändning precis i slutet som gör att jag kanske tycker att den är lite bra. Men det finns så mycket annat, bättre, att läsa så ni kan hoppa över att läsa Arvet, ni missar inte så mycket. 

                         Bild från förlaget