Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad kliver hon på bussen där hon blir placerad bredvid adjunkten Georg Brandt, 42 år, och en man med mycket kunskap som han gärna delar med sig av. Florrie sover sig genom stora delar av Sverige, Danmark och Tyskland vilke är precis vad hon behöver och vila är det hon ämnar göra resten av resan också, så blir det ju förstås inte. För med på bussen är en brokig skara resenärer och Florrie börjar ana oråd i gruppen och det visar sig att hon har helt rätt för när de nått norra Italien dör en av medresenärerna under mystiska omständigheter. Florrie axlar rollen som amatördetektiv, full av erfarenhet efter alla pusseldeckare av Agatha Christie, Dorothy L. Sayers och andra mindre kända författare hon läst och recencerat. Till sin hjälp får hon Georg Brandt som mer än gärna kallar sig Watson. 

Döden tar semester är en underbar pusseldeckare men den är också en mycket fin reseskildring men ett språk som jag fullkomligt älskar! Och de fyra småländskor, i pastellfärgade klänningar, som är med på bussresan vill jag hoppa in och hänga med. 

Carina Burman som tidigare skrivit så mycket i andra genrer ger oss här en helt annan bok som är mer än läsvärd. Läs den och njut! 

                                          Bild från förlaget