En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig.

En sjuårig flicka blir vittne till mordet på sin mamma, gömd under sängen får hon höra mördaren berätta varför han mördar mamman och vad han ska göra sen. Men den lilla flickan ser inte mer än mannens skor där hon ligger gömd under sängen. Men hon har innan hon sprungit in till sin mamma sett mannen i hallen, men inget ansikte. Hela natten ligger den lilla flickan kvar under sängen och hon hittas förmiddagen efter av polisen Haldur som är den som leder mordutredningen. Han får samarbeta tätt med psykologen Freya som blir den som sakta men säkert lirkar ur den lilla flickan vad hon sett och hört. 

Vid samma tidpunkt som mordet hör radioamatören Karl en massa sifferkoder på sin kortvågsradio och han räknar snabbt ut vad de första koderna betyder men kontaktar inte polisen utan sina två vänner med samma intresse. 

Arvet börjar så himla bra och fortsätter så ett tag men sen blir den seg som ett gammalt tuggummi som man skulle ha spottat ut för länge sen. Men jag hänger kvar och den tar sig igen och handlingen drivs framåt och jag är fast igen och sen börjar det om med det sega och sen är det en otrolig vändning precis i slutet som gör att jag kanske tycker att den är lite bra. Men det finns så mycket annat, bättre, att läsa så ni kan hoppa över att läsa Arvet, ni missar inte så mycket. 

                         Bild från förlaget

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad kliver hon på bussen där hon blir placerad bredvid adjunkten Georg Brandt, 42 år, och en man med mycket kunskap som han gärna delar med sig av. Florrie sover sig genom stora delar av Sverige, Danmark och Tyskland vilke är precis vad hon behöver och vila är det hon ämnar göra resten av resan också, så blir det ju förstås inte. För med på bussen är en brokig skara resenärer och Florrie börjar ana oråd i gruppen och det visar sig att hon har helt rätt för när de nått norra Italien dör en av medresenärerna under mystiska omständigheter. Florrie axlar rollen som amatördetektiv, full av erfarenhet efter alla pusseldeckare av Agatha Christie, Dorothy L. Sayers och andra mindre kända författare hon läst och recencerat. Till sin hjälp får hon Georg Brandt som mer än gärna kallar sig Watson. 

Döden tar semester är en underbar pusseldeckare men den är också en mycket fin reseskildring men ett språk som jag fullkomligt älskar! Och de fyra småländskor, i pastellfärgade klänningar, som är med på bussresan vill jag hoppa in och hänga med. 

Carina Burman som tidigare skrivit så mycket i andra genrer ger oss här en helt annan bok som är mer än läsvärd. Läs den och njut! 

                                          Bild från förlaget  

                                                Bild från förlaget 

Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om tre kvinnor under andra världskriget och deras arbete på Bletchley Park som kodknäckare. 

Osla, Mab och Beth kommer från helt olika bakgrunder; Osla är en socitetstjej som vuxit upp i Kanada och i Kensigton i London, Mab kommer från Londons East End och har kämpat sig fram i livet och utbildat sig till sekreterare och Beth kommer från Bletchley och är hemmadotter hos föräldrarna. Det är när Mab och Osla blir inkvarterade hos Beths föräldrar som de tre unga kvinnorna lär känna varandra och deras vägar börjar löpa parallellt trots sina stora olikheter. 

Osla dejtar prins Philip av Grekland, blivande duke of Edinburgh och tillika drottning Elisabeths make, och tar sig till London så ofta hon kan för att träffa honom när han väl är i landet. Mab har sin mamma och lillasyster kvar i London och hon vill att de ska flytta till Bletchley för att komma undan bombningarna som sker i London, men det vill inte mamman. 

Beth är hårt hållen av sin mycket religiösa mamma som hela Beths liv förklarat att Beth är trög och inte kan någongting mer än vara hemmadotter och hjälpa mamman i hushållet medan pappan aldrig går in och tar sin dotter i försvar. Beth visar sig vara allt annat än trög och det är det Mab och Osla upptäcker när de bor under samma tak och tipsar ledningen för Bletchley park om att kalla in Beth. 

På Bletchley Park får de tre vännerna olika arbetsuppgifter men alla handlar om att tyda koder som de snappar upp från tyskarna för att hindra att Storbritanninen blir invaderat, att båtkonvojer inte blir bombade och så vidare. De arbetar sida vid sida med högutbildade män från Oxford och Cambridge och ses som likar i sitt arbete. 

Givetvis uppstår det kärlek, det är ju en roman, och förutom att Osla dejtar en prins så träffar Mab sin bliviande make och Beth sin älskare. 

Parallellt med kvinnornas liv på Bletchley Park utspelar sig en historia 1947 och dagarna innan prinsessan Elisabeth ska få sin Philip till äkta make. Det har funnits en förrädare på Bletchley Park under kriget och det är det som börjar nystas upp 1947 och Oslas, Mabs och Behts vägar möts igen, mot deras vilja. 

Jag har tidigare läst böcker och sett någon dramaserie på TV om kvinnorna som arbetade på Bletchley Park och det är mycket intressant ur ett historiskt perspektiv. Handlingen i The Rose Code är dessutom mycket bra. 

Läs The Rose Code, det är den helt klart värd! Den finns även på svenska med titeln Roskoden. 

                                                         Bild från förlaget