Kiruna! Staden där mitt liv började! Eller jag föddes ju i Eskilstuna, växte upp i samma stad, blev sambo i Stockholm och sen började mitt liv i Kiruna. Och just runt Kiruna utspelar sig  Anna-Karin Olofsson och Björn Olofssons kriminalroman Glaciären. Kiruna är flyttat,sedan jag bodde där under ett år av min ungdom, men känslan i mig finns kvar. Glaciären är del två av Kalla fall Nordkalotten som inleddes av den mycket bra och välskrivna Fjällsjön.

Det är fyra helt olika polisanställda som tillhör gruppen som utreder kalla fall kring Nordkalotten; Odd, läkare, obducent och kriminaltekniker, Jay, polis och IT-tekniker, Nikki, polis med "bensin i ådrorna" och Britta, polis, chef och Nikkis mamma. Mycket härlig kombination för ett team i polisromaner. 

I Glaciär är det i Riksgränsen som offret av en kvinna hittas av skoteråkare som tjuvkör i oledad mark. Kvinnan visar sig vara försvunnen sedan nästan fem år och Kalla fall-gruppen får ett fall att utreda som leder dem till Norge, tillbaka till Sverige och runtomkring Kiruna och Riksgränsen flera gånger om och där fler offer hittas, både från flera år tillbaka och nya. 

Jag som valt att avsluta en roman till bokirkeln, som jag kände att jag absolut inte ville ägna min tid åt, högg tag i Glaciären med glädje och jag är inte besviken. Dock finns det en oavslutad tråd kring Brittas försvunna man, och tillika Nikkis pappa, som jag bara gissar kommer att tas upp igen i en tredje bok. 

Läs Fjällsjön om du inte gjort det och sen Glaciären för det är två riktigt bra böcker. Jag gillar Odd, Jay, Nikki och Britta och för 30 år sedan blev jag förälskad i Kiruna och har alltid en liten längtan dit, där mitt liv började så det är mycket fint att få läsa böcker som utspelar sig på en plats som finns i mitt hjärta.  

                                       Bild från förlaget 

                            Bild från förlaget

Det är inte ofta som jag läser något av en australiensisk författare men det har jag just gjort, Dirt Town av Hayley Scrivenor. En spänningsroman som utspelar sig på den australiensiska landsbygden. 

Det börjar med att en kropp hittas halvt nedgrävd på en lantbrukares mark och när han hittar kroppen förstår han direkt vem det är han hittat, det är Esther som varit försvunnen i flera dagar. 

12-åriga Esther försvinner en fredag när hon är på väg hem från skolan, hon har just skilts åt från sin bästis Ronnie. De bor en bit ifrån varandra och gör följe en bit och vinkar sedan hej då innan de går åt varsitt håll. Ronnie kommer hem vid utsatt tid, men det gör inte Esther. 

Två utredare, Sarah och Smithy, från Sydney kommer för att utreda försvinnandet tillsammans med lokalpolisen, Mack. En som också bestämmer sig för att leta efter Esther är Ronnie och hon vill ha hjälp av kompisen Lewis i sitt letande. 

Att som läsare veta att Esther är död redan i bokens inledning och att man sedan får gå bakåt några dagar i tiden till den dag då Esther försvinner och sedan gå framåt, och ibland bakåt igen, mot det som är lösningen på försvinnandet är ett riktigt bra grepp av författaren. Det kommer fram en hel massa annat som gömts bakom stängda dörrar i samhället; hustrumisshandel, barnmisshandel, drogtillverkning och okända faderskap.Att boken dessutom är skriven ur flera personers perspektiv är häftigt! Vi får följa Ronnie, förstås, Lewis, Esthers mamma, utredaren Sarah och flera enskilda personer. Men vi får även följa Vi. Vi som är kollektivet av barnen i det lilla samhället och hur de ser på alltihop på ett annorlunda vis. Just det perspektivet får mig att tänka på Vi kom över havet av Julie Otsuka som är skriven ur ett vi-perspektiv, en helt annan form av roman men med ett kollektivt berättande. 

Dirt Town är spännande och vackert skriven, jag hade önskat att jag haft tillgång till att läsa den på engelska men översättningen är bra. Den är helt klart läsvärd och en riktig bladvändare.