Till bokcirkeln sist, som jag tyvärr inte kunde vara med på, skulle vi läsa De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel och jag var lite seg med det eftersom jag inte kunde vara med men sent igårkväll avslutade jag boken med ett leende och en suck. Ett leende för det var fin läsning och sucken för att det var slut. Det var inte en för lång bok, det var som att få en ordentlig berättelse. 

Det är historien om när Grand Hôtel i Stockholm var relativt nytt parallellt med att det är en historia om kvinnornas kamp för att få ta plats i samhället både inom arbetslivet och på fritiden. Det är historien om hur Grand Hôtel utvecklas från en makalös förlustaffär där en manlig styrelese ber hotellägerskan Wilhelmina Skogh ta över chefsskapet av hotellet för att utveckla det och göra det lönsamt. Fru Skogh gör oväntade saker som får styrelsen att sätta kaffet och konjaken i vrångstrupen för att längre fram nöjt gnugga händerna när det visar sig mycket lönsamt. 

1901 börjar boken och då ska det allra första Nobelpriset delas ut och det är i samma vända Fru Skogh får frågan om att ta över driften av hotellet. Hon driver tre hotell i Dalarna med mycket god förtjänst. På de hotellen har hon anställt kvinnor för att vara chefer över olika uppdrag, ett djärvt drag när 1900-talet var i sin linda. En av dessa kvinnor är Ottilia Ekman som får chansen att flytta från Rättvik till Stockholm och få en anställning som chef för rumsservicen på Grand Hôtel. Hon får stå ut en hel del som ung kvinna i chefsposition. 

Vi får också följa kungahuset på distans och i personalen finns en av kungens oäkta döttrar vars mamma bor på Grand Hôtel i en svit som kungahuset bekostar. Men vi får även följa Anderssons som båda jobbar på hotellet och där det förkommer otroligt mycket våld mot fru Andersson när de är hemma. 

De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel är en mycket läsvärd bok! En vandring i historien under 1900-talets början och kvinnornas kamp för rösträtt och bättre villkor. 

Läs den! 

Bild från förlaget