När solen färgade junikvällarna och nätterna på Öland läste jag De som färdas om natten av Armando Lucas Correa, en svindlande roman från 1930-talets Tyskland fram till idag. 

Ally en ung tysk poet förälskar sig i man som har en svart pappa och en vit mamma. Hon blir gravid och föder dottern Lillith, som är mycket ljus i huden men med mycket lockigt hår, precis i den tiden då Hitler kommer till makten. Ally gör natten till den tid på dygnet då Lillith får vara ute och springa i parken i närheten av där de bor för att ingen ska se henne. Hon skolas hemma av Ally och av en granne som är en pensionerad proffessor. När Lillith är åtta år kallas hon till rasbiologiska enheten för att de ska mäta hennes ansiktsmått och testa hennes intelligens och trots att Lillith kan mycket mer än andra barn i hennes ålder och är vit i hyn godkänns hon inte och domen blir att hon ska sterilseras för att inte föra "sina smutsiga gener" vidare. Ally kan inte leva med det och bestämmer sig för att förska få ut Lillith ur landet. Hon får hjälp med det av Franz, en tysk militär som på något vis tagit Ally och Lillith under sina vingar. Lillith ska emigrera till Kuba tillsammans med ett judiskt par som bor i samma hus som dem. Pass tillverkas och Lillith klassas i passet som judinna och får tillsammans med det judiska paret gå på en båt som tar henne till andra sidan jorden. Kvar i Berlin blir Ally som blir en skugga av sig själv utan sin dotter. 

Lillith bestämmer sig för att glömma sin barndom i Berlin och anpassar sig väl i Havanna där hon inte ser mer annorlunda ut än någon annan för på Kuba lever man sida vid sida oavsett religon eller hudfärg. I klasskompisen Martín finner Lillith en god vän och tillsammans med honom och Martíns bardomsvän Oskar växer hon upp i trygghet i Havanna. Martín blir hennes pojkvän och så småningom hennes make och den natten deras dotter Nadine föds blommar revolutionen upp på riktigt på Kuba och den drabbar den lilla familjen hårt. Som ett arv får Lillith lov att adoptera bort dottern till ett par i New York för att flickan ska slippa riskera att dödas. Lillith blir en skugga av sig själv, precis som hennes mamma blev när hon tvingades lämna bort Lillith. 

Sen får man följa Nadine som slutligen hamnar i Berlin tillsammans med sin adotivpappa och där blir hon kvar och får i sin tur dottern Luna och där bryts arvet med att behöva lämna bort sitt barn. Luna börjar som vuxen forska i sin mormorsmors poesi och hittar flera olika spår till Ally och hennes författarskap. Cirkeln sluts i Berlin mer än 70 år efter att Ally lämnade bort Lillith. 

De som färdas om natten är en vacker, sorglig och till viss del lärorik roman. Jag har aldrig tidigare läst något av Armando Lucas Correa och jag är glad att jag hittade denna fina roman. Läs den och följ med på den vindlande resan från andra världskriget, revolutionen på Kuba och när Berlinmuren faller. 

                                           Bild från förlaget