Plötsligt har jag läst två dokumentära böcker i rad, det händer inte ofta! Imorse avslutade jag Kvinnor som mördar av Niklas Svensson. Svensson är krimnaljournalist på Expressen och jag har hört en pod, Krimrummet, där han pratade om sin bok och man fick höra klipp av intervjun av en kvinnan han har skrivit om, Linda. Den andra heter Jessica. Två kvinnor som idag är i 50-års åldern och som har två helt olika uppväxt men som ändå hamnat i samma destruktiva liv som vuxna som lett till att de båda blivit mördare. Linda kommer från en familj som tillhör Jehovas vittnen och Jessica från en familj med missbruk och kriminalitet. 

Det är en intressant bok och tydligen finns det en dokumentärfilm om de båda kvinnorna som jag ska försöka leta upp för det är mycket intressant men också mycket olustigt. Kvinnor i min ålder som sitter inne på livstid eller nästa livstid för att de mördat varsin person, personer som båda var långt över 70 år båda två. 

Som läsare får man följa Linda och Jessica var för sig i varannat kapitel, ibland tycker jag det är rörigt för det är mycket med dem som är likadant men det funkar. 

Kvinnor mördar är intressant, den har betydligt bättre språk än boken jag tipsade om innan och den är en ögonöppnare över hur långt det kan gå för en människa. Dessutom måste jag säga att författaren är stark som orkat lyssna på kvinnornas berättelser, göra en dokumentär om dem och skriva en bok om dem. 

                                                             Bild från förlaget 

                                     Bild från förlaget

Jag har genom åren följt den obehagliga utvecklingen av gängkriminalitet här i Eskilstuna och har läst litteratur i ämnet från Järva i Stockholm. Jag har läst Diamant Salihus böcker Tills alla dör och När ingen lyssnar, Faysa Idles Ett ord för blod och nu Spaningledaren i Rinkeby av Mats Lindström (berättat för journalisten Fredrik Sjöshult). Tre olika perspektiv; journalistens, en kvinna uppvuxen vid sidan av gängkonflikterna och nu en polis, mycket intressant. 

Mats Lindström har vigt sitt yrkesliv till förorten och främst de i Järva; Rinkeby, Tensta, Hjulsta och Akalla. Han berättar om sitt arbete från början av 2000-talet och fram till idag och om hur gängkriminaliteten grundats, eskalerats och om hur polisen lyckats lösa många mord, förberedelse till mord, grova rån, knarksmuggling och en massa annan kriminalitet kopplat till gängen. Han beskriver olika händelser som jag känner igen från media men också från Salihus och Idles böcker. Det är intressant läsning och att få en liten, liten insyn i det stora arbete som polisen dagligen gör för att stoppa kriminalitet och rädda liv. Men Lindström sticker inte under stol med de misstag som begåtts och vad de borde gjort istället med facit i hand. Han lyfter det fina samarbetet inom poliskåren i Sverige men även i Finland som gjort att många har kunnat häktats och sedan dömas för grova brott. 

Den som skrivit ned Lindströms berättelse är en kvällstidningsjournalist, Fredrik Sjöshult, och språket är inget vidare men det är mycket intressant varför jag ändå vill rekommendera boken. Läs den och känn en stolthet över allt det polisen gör och känn en respekt för Mats Lindström som blivit Mats med många gängkriminella på grund av sitt sätt att arbeta i området, synas och finnas. Trots att han satt dit många av dem har de ändå en stor respekt för honom.  

Finska Max Seck skriver deckare att längat efter och jag har längtat efter De föräldralösa barnens ö för att åter få hänga med Jessika Niemi och hennes kollegor på mordroteln hos Helsingforspolisen. Men tji fick jag att det skulle vara en bok som utspelade sig i Helsingfors, De föräldralösa barnens ö utspelar sig nämligen på en ö i den Åländska skärgården. En ö som Jessika har dragit sig tillbaka till efter en turbulent period i livet. Hon bor på pensionatet på den lilla ön och samtidigt som hon är där är tre personer där för den årliga återträffen de haft sedan 80-talet, de är alla i åttioårsåldern och kopplingen de har till ön är att de alla varit placerade på barnhem där efter andra världskriget. På ön finns också berättelsen om Maija, ett av barnhemsbarnen, som försvann en kväll 1946 men som ses på bryggan nedanför barnhemmet varje natt klockan två. Sjömän har sett henne stå där samma tid varje natt i decennium och det berättas om det på ön och Jessika får veta det av sonen till ägaren av pensionatet. Jessika kan inte släppa historien och vad som hänt på ön genom åren och snart är hon en mordgåta på spåren. 

De tidigare böckerna i serien har definitivt varit bättre men De förläldralösa barnens ö är helt klart läsvärd men jag ser fram emot att Jessika får återvända till Helsingfors och utreda mord tillsammans med sina kollegor. 

                                  Bild från förlaget