Ibland rusar jag in på bibilioteket för att lämna en bok mellan två möten men jag brukar alltid finna mig stå och titta på korttidsutlåningshyllan och där hittar jag nästan alltid något. Sist jag stod där hade jag med mig Damkören i Chilbury av Jennifer Ryan hem och det är jag glad för. Precis som Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap handlar Damkören i Chilbury om en mindre grupp människor under andra världskriget som gör det bästa för att stötta varandra och klara sig utan sin vanliga vardag och precis som Guernseys litteratur -och potatisskalspajssällskap är Damkören i Chilbury skriven i brevform men även i dagboksform. Ett lite annorlunda sätt att föra en historia framåt, men det funkar. 

När kriget bryter ut och i prinicip alla män försvinner från den lilla byn Chilbury lägger byns präst ned kören för att de inte har några manliga stämmor längre. Det blir ramaskri och in träder musikdirektören från grannortens universitet och startar en damkör. Det bir också ramaskri över det till en början för hur ska man klara sig utan mansstämmor. Det visar sig dock gå mycket bra. Förutom kören händer allsköns saker i den lilla byn; unga söner sänds ut i krig, inakckorderingar som måste ske, barnmorskan som trasslar in sig i en utpressningshistoria, fina familjens dotter som förälskar sig handlöst i en för byn okänd konstnär, hennes lillasyster som ser och hör alldeles för mycket och mitt i allt det står Mrs Tilling som blir en klippa i dessa orostider efter att ha varit allt utom det innan kriget kom. 

Damkören i Chilbury är lättläst underhållning med insyn i hur det kunde vara i en by på den engelska landsbygden under början av andra världskriget och en fin skildring om vänskap över åldersgränserna. 

                                    Bild från förlaget

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...