Seglarläger på en liten ö bredvid Sandhamn, åldrarna på lägerdeltagarna är från elva och uppåt. Åldern på de få ledarna är från nitton till tjugoett och det är ett 70-tal barn på plats. Det är upptakten till Viveca Stens senaste deckare I sanningens namn. Från lägret försvinner en pojke och ingen vet var han finns, samtidigt lurar en dömd pedofil i hamnen på ön. Försvinnandet gör att Thomas Andreasson och hans kollegor kallas in. Dessutom är pojkens pappa inblandad i en rättegång som är Thomas bästa vän Noras största utmaning inom karriären.

Dessa två historier vävs ihop på ett skickligt sätt. Sten skriver korta kapitel som gör att det är svårt att släppa boken, som läsare vill jag bara läsa ett kapitel till (de är ju så korta) vilket leder till att när jag tittade upp igen var halva boken läst. Som vanligt får man följa med i Thomas och Noras privatliv och det är svängningar både upp och ned.

I sanningens namn är en lättläst deckare som är riktigt spännande på sina håll. Helt klart läsvärd.

Någongstans läste jag om Therese Bohmans Den andra kvinnan och lockades att läsa. Vilken tur!

Berättarjaget arbetar i sjukhusrestaurangen på Norrköpings sjukhus, hon drömmer om att bli författare men på vägen dit måste hon försörja sig. Hon står längst ned i sjukhusets hierarki; under läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Som en symbol har hon samma kläder på sig som sjuksköterskorna, men hon är så mycket längre ned. Hon har läst några fristående kurser på universitetet inom litteraturvetenskap men slutade då hon insåg att många av de andra hade ett helt annat sätt att resonera än det hon hade med sig hemifrån och från gymnasiet. Hon bor i en etta på nedre botten där hon satt smörpapper för fönstren, lagom högt så hon ingen ser in men så att hon fortfarande ser ut. För mig blir det en symbol för hennes personlighet; hon vill inte blir iakttagen, men iakttar gärna människor omkring sig. Hon anser själv att hon är annorlunda än de hon umgås med och väninnnan Emelie, som funnits med sedan gymnasietiden, ser hon som klichéartad och blir mer och mer irriterad på.

I sjukhusrestaurangen ser hon en dag läkaren Carl Malmberg och börjar fantisera om ett förhållande med honom, trots att det är en omöjlighet. En regning höstkväll när hon står och väntar på bussen kommer Carl och erbjuder henne skjuts. Tredje gången det händer följer han med henne in och det är starten på passionerad affär och hon blir den andra kvinnan. Hon blir den perfekta älskarinnan, den som ser till att det inte finns några av hennes hårstrån på hans överrock, i hans bil, hon är inte för nära när han är nyduschad och är på väg hem till frun för att han inte ska lukta av henne, hon sms:ar inte när hon vet att han är med sin fru och sina barn. Men samtidigt som hon är denna perfekta älskarinna är hon orolig för vad han gör, ska han lämna sin fru? Mitt i allt detta lär hon känna Alex, som pluggar med Emelie. Alex är inte som någon annan hon träffat och hon tycker att Alex känns som en främmande figur i Norrköping. De båda blir goda vänner och hon får ett annat umgänge en det hon tidigare haft med Emelie och hon känner att det stärker henne.

Den andra kvinnan är en skildring av en ung kvinna som är älskarinna till en äldre man men också en skildring av funderingar kring klass. Hon känner ständigt att hon är i underläge i de kretsar hon vill umgås i. Hon är barn av arbetarklass som är den första som fått möjlighet att studera. Tankarna kring det återkommer ständigt; en annan uppfostran, en annan klädstil, en annan bildning, andra arbeten.

Jag tycker om denna bok, även om jag anser att hon ibland låter sig kuvas för mycket av Carl Malmberg. Dock gör hon val utav fri vilja och struntar i vad vännerna tycker, väljer istället att göra som hon vill. Jag har valt Den andra kvinnan till bokcirkelns nästa träff, det finns mycket att diskutera!

                                           Bild från förlaget

                                     Bild och recensionsexemplar från förlaget

Det är tidigt 1950-tal i Neapel, det är ett hyresområde i utkanten av Neapel för arbetarbefolkningen, det är yrkesarbetande män, det är deras fruar och det är en massa barn. Mitt i allt detta finns Elena och Lila, vaktmästardotter och skomakardotter. De finner varandra en het dag på gården och Elena sporras av Lilas mod och gör saker tillsammans med Lila som hon aldrig skulle ha gjort annars. De båda flickorna växer upp tillsammans, går i samma klass, slåss mot de äldre pojkarna för att hävda sig och stärks i sina roller. De är olika såväl till sättet som till utseendet; Elena blir tidigt yppig och ser sig som ful medan Lila är spinkig och outvecklad. Lila är klassens stjärna och Elena kämpar för att hålla jämna steg med henne. Det lyckas mycket väl och deras lärarinna talar med föräldrarna att de båda flickorna behöver få studera vidare. Lilas föräldrar vägrar medans Elenas föräldrar låter henne läsa vidare. Lila får istället börja arbeta i sin fars skomakarverkstad tillsammans med pappa och sin äldre broder. Men Lila frågar ständigt vad Elena får lära sig och lånar hem böcker inom ämnet Elena läser och pluggar själv. Det är Lila som får Elena att förstå den grekiska grammatiken så att hon glänser i skolan med sina kunskaper. Medan Elena får fortsätta läsa kommer Lila att gifta sig med specerihandlaren Stefano när hon är sexton år. De båda flickorna är aldrig lyckliga samtidigt, Elena strävar ständigt att efterlikna Lila och Lila verkar obrydd om det mesta, men hon är eldig och har ett humör som är värre vulkanen Vesuvio i Neapels närhet. Men vem är då den fantastiska väninnan? Är det Lila? Eller är det Elena? Jag börjar fundera på det när det är knappt hundra sidor kvar, det är så självklart att det är Lila för Elena, men är det bara för att hon är berättaren jag tänker så? Och så kommer dagen då Lila ska gifta sig och den hon ber vara med henne på morgonen för att göra sig i ordning för bröllopet är Elena. I den magiska stund som uppstår när de två väninnorna, sexton år gamla, blir ensamma i en tom lägenhet med ett lugn som inte funnits i hela boken uttrycker Lila att Elena är hennes fantastiska väninna och att hon ska bli bättre än alla andra, både män och kvinnor. Och sedan sägs inget mer om det. Det är en vacker iakttagelse särskilt eftersom Elena själv känner att hon gjort en klassresa med sina studier redan i tidiga tonåren samtidigt som hon beundrar Lila enormt för den ekonomiska status hon uppnått genom sin förlovning med Stefano. Hon anser att Lila och Stefano är områdets John och Jaquline Kennedy. Så den beundran de båda väninnorna har för varandra är stark. De är varandras fantastiska väninna.

Min fantastiska väninna är den första i en fyra delar lång svit om Elena och Lila och jag ser fram emot att få läsa de andra delarna i sviten för jag vill fortsätta bekantskapen med de båda flickorna och deras omgivning.

Patricia Highsmiths författarskap fascinerar mig; för några år sedan läste jag trilogin Mr. Ripley och kunde inte sluta, och tilläggas ska att jag pratar fortfarande om den fasansfulla mr. Ripley som man bara borde hata men känner sådan sympati för. När Carol gick upp på biograferna tidigare i år hittade slukade jag recensionerna och så kom förlagan till filmen, boken, Carol i nyutgåva och jag kände att denna måste jag läsa. Och nu har jag gjort det och ytterligare en gång förförts av Highsmiths författarskap.

Carol börjar i ett stimmigt stort varuhus i New York strax innan jul där den unga Therese Belivet fått jobb på leksaksavdelingen under julrushen. Hon är egentligen scenograf som väntar på sitt första uppdrag. Therese säljer dockor av alla de slag och en dag uppenbarar sig den eleganta Carol Aird och köper en docka till sin dotter. Therese faller handlöst för Carol och tar mod till sig och skickar ett julkort till henne, adressen har fått genom att Carol vill ha julklappen hemsänd. Julkortet är början till en kärleksaffär mellan Therese och Carol som vindlar genom ett vintrigt New York, vårdnadstivister, en roadtrip genom stora delar av U.S.A., en privatdetektiv på jakt efter snaskiga detaljer om de båda kvinnorna och tillbaka till New York. Det är 1950-tal boken utspelar sig i, Therese har en pojkvän, Richard, som hon inte klarar av att ha intimt umgänge med men han avgudar henne. Carol ligger i skilsmässa och kämpar för vårdnaden av sin dotter. Trots allt detta finner de två kvinnorna varandra och inleder ett passionerat förhållande.

Som sagt, jag är förförd! Jag läser med hunger och vill veta vad som händer och ändå vill jag att boken aldrig ska ta slut.

                       Bild och recensionsex. från förlaget