Att läsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam är att resa i tiden. Att insupa det förskräckliga som hände i nazisternas koncentrationsläger. Det handlar om Miriam, eller Malika, eller både Miriam och Malika. För Miriam och Malika är samma person. Malika som byter identitet från tysk rom till tysk jude under fångtransport från Auschwitz till Ravensbrük, egentiligen bara för att slippa få stryk för att hennes klänning gått sönder. Hon tar en död flickas klänning och det visar sig vara en judinnas fångklännig, en annan märkning på bröstet än den som Malika som rom har haft. Så plötsligt är hon Miriam, tysk judinna.

Man får följa Miriam genom koncentrationslägren vidare till efterkrigstidens Sverige där hon plötsligt får äta sig mätt, slipper frysa, får sova i en säng med ett tjockt täcke över sig och får vänner bland de Röda kors-kvinnor som arbetar i den karaktän Miriam först får bo i, i Aneby i Sverige. Sedan vidare till Jönköping där hon får bo med den vänliga Hanna, ungmö och lärare på flickläroverket i Jönköping. Hon ser till att Miriam får ta examen som privatist, lär henne hur det går till i Sverige och blir hennes bundsförvant.

Det är en tidsresa, men ej i kronologisk ordning. Ett långt avsnitt får man följa Miriam i lägret i Ravensbrük där hon lär känna norskan Else som hjälper henne att överleva. Det är svart läsning som gör att jag flera gånger har gråten i halsen och ett par gånger gråter. Lika svart som skildringarna från koncentrationslägren är lika ljusa är avsnitten när Miriam finner sin plats Nässjö.

Det är en stark läsupplevelse Majgull Axelsson bjuder på. Jag kommer att bära Jag heter inte Miriam med mig länge i tankarna.

                        Bild från förlaget

 

boksnoken

4 augusti 2014 10:29

Jag tog med mej den här boken hit till Finland och tänkte läsa den nu under semestern men den är fortfarande oläst. Känner att jag måste spara den till rätt tillfälle och det är inte nu.

http://boksnoken.wordpress.com

 

Vicke

6 augusti 2014 12:08

Jag hade svårt att börja med den men när jag kommit tjugo sidor var jag fast. Men som du säger behöver man läsa den vid rätt tillfälle.

http://vickesboklada.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...