Jag började läsa Vattenänglar av Mons Kallentof som följetong på Svenska Dagbladets hemsida i somras. Sedan åkte vi på semester och jag missade några delar så det var bara att lägga den läsningen på hyllan. Sedan ställde jag mig i kö på biblioteket och idag fick jag hämta den. Jag upptäckte att jag läst halva boken i somras så en eftermiddag i soffan och boken var slut.

Vattenänglar är Kallentofts femte deckare och som vanligt är det Malin Fors som står i centrum för den mordutredning hon och hennes kollegor får på sin lott. Denna gången är det ett par kring 40 år som hittas mördade i sin bubbelpool av en hanverkare. Snabbt upptäcker man också att parets dotter Ella är försvunnen. Spåren leder först till kvinnans syster med man som har ett lite skakigt förflutet, men ganska snart kan man avskriv dem som misstänkta. Istället riktas misstankarna mot utlandet där den mördade mannen arbetat i många år inom två stora svenska företag. Malin och hennes kollegor får nysta i mutor och oseriösa adoptionsföretag innan de hittar rätt spår. Som vanligt i Kallentofts deckare är det hela tiden en kamp mot klockan, denna gången för att försöka finna Ella vid liv.

Jag gillar Kallentofts deckare med personernas nästan filosofiska funderingar. Hur han låter de döda tala till Malin Fors och hur hon lyhört hör dem men inte kan ta tag i sitt eget liv och lyssna på sin egen kropp och sin dotter.

Som vanligt är Kallentoft kritisk till Sveriges så kallade överklass. Han hånar den öppet och i spe, det skulle vara ganska intressant att tala med honom om det. Om det är så han tycker personligen eller bara låter framskina i sina böcker. Hånet mot dem som går på Lundsberg tillsammans med Malins dotter Tove. Hånet mot Malins pojkväns bakgrund. Hånet mot en Barbourjackas funktioner som Malin får av sin pojkvän är ett exempel annat på det. Och som evig bärare av dessa plagg blir jag full i skratt när han skriver ned dem så fullkomligt och jag undrar i mitt stilla sinne om han någonsin använt en själv, då skulle han aldrig säga att det är samma sak som att använda en galonjacka. En liten bisats till det hela bara. Jag gillar denna bok trots hans åsikter om Barbour...

 

boksnoken

30 oktober 2012 19:50

Jag har också alldeles nyss läst ut denna - tycker Kallentofts böcker blir bara bättre och bättre. Lider sååå med Malin samtidigt som jag vill skrika åt henne att skärpa till sej...

http://boksnoken.wordpress.com

 

Vicke

3 november 2012 11:37

Vad roligt att du säger det om Malin för jag håller helt och fullt med dig. Håller även med dig om att hans böcker blir bättre och bättre. Snart tror jag att han blir poet.

http://vickesboklada.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

                                Bild från förlaget   Jag säger bara WOW! Jag har just avslutat The Briar Club, varit i mina öron några dagar, och jag har just köpt den som fysisk bok för det här är en bok jag genast behöver läsa!  Kate Quinn so...

Till senaste bokcirkeln var det jag som valde bok och jag tänkte att vi skulle läsa en kvinnlig författare från ett europeiskt land vi aldrig läst något ifrån och mitt val hamnade på Tomma skåp av den portugisiska författaren Maria Judite de Carvalho...

En isländsk deckare sitter aldrig fel och med glädje hittade jag en författare jag tidigare aldrig läst, Yrsa Sigurdadóttir, och hennes första bok Arvet. Men det blev inte alls så bra som jag hade tänkt mig. En sjuårig flicka blir vittne till morde...

Florrie Granat, 40 år, åker i april 1956 på en bussresa mot Rom, doctors order efter att hon svimmat på sin chefs kontor på tidningen hon arbetar som litteraturrecencent på. Hon behöver vila och sol och får bidrag av facket till resan. Utmattad klive...

                                                Bild från förlaget    Jag ville ha en bok att lyssna på medans jag pusslade och hade någongstans läst om Kate Quinn och hennes böcker och gick in på Nextory och hittade The Rose Code som handlar om ...