Bild från förlaget

Jag får boktips varje dag från Bookperk och där hittade jag The Stolen Lady av Laura Morelli. Jag fastnade för boken då den handlar om vad som hände med tavlan Mona Lisa och alla andra verk från Louvre i Paris under andra världskriget. Och anledningen till det är att jag för inte länge sedan lästa Peter May's The Night Gate som delvis hadlade om samma sak. Men The Stolen Lady handlar även om Leonard Da Vinci och hans liv under åren efter att han blivit erkänd som konstnär parallellt med Lisa del Giocondos liv, hon som Da Vinci målade av på beställning av hennes make. Samtidigt som man följer Lisa följer man lika mycket hennes kammarjungfru Bellina. Således utspelar sig boken i Frankrike under andra världskriget och i Italien under sent 1400-tal och tidigt 1500-tal. Man får tänka att det är fiktion men det är ändå en svindlande tanke om det är denna Lisa som da Vinci målade av och sedan inte kunde släppa, det finns det dagböcker och historiska dokument som visar på. 

1939 kommmer Anne hem till lägenheten i Paris som hon bor i tillsammans med sin bror och mor för att packa ihop lite kläder för att lämna Paris tillsammans med många andra i personalen på Louvre för att evakuera stora delar av alla verk som finns på muséet undan tyskarna. Hon upptäcker då att  brodern är försvunnen utan att ha lämnat ett spår efter sig. Anne blir mäkta orolig och upprörd då hon nyligen ordnat ett jobb åt honom som vakt på Louvre. Inte heller hennes mor vet var han tagit vägen och Anne ber henne följa med henne från Paris innan tyskarna blir fler, det vill dock inte modern då hon ser vinst i att tyskarna kommer på hennes cabaré och strör pengar omkring sig. Således ger sig Anne iväg från Paris i en lastbil, rekvirerad av muséet från en symaskinsreparatör med denne som chaufför, fylld med ovärderliga verk tillsammans med ytterligare ett stor antal lastbilar med samma last. Det enda de lämnar kvar på muséet är de stora statyerna som de inte kan få med sig. Anne tror att det är en kort period de kommer vara borta från Paris med alla verk men det visar sig bli ända till 1945 när de allierade besegrat tyskarna. Under de åren fraktas verken runt på den franska landsbygden för att undvika tyskarna och Hitlers önskan om att ha en privat samling med bland annat i Mona Lisa i. Verken far bitvis illa av förvaras i icke anpassade lokaler och personalen jobbar hårt med att hålla verken torra och för att inte möss ska äta upp dem. Men det är också en berättelse om yrkesstolthet, nervositet, motståndsrörelsen och oron för nära och kära. 

Parallellt får man, som jag redan nämnt, följa Leonardo da Vinci och hans vedermödor och konkurrensen från andra konstnärer. Han har ett rykte om sig att aldrig färdigställa beställningar så han har svårt att få förskottsbetalt när porträttet av Lisa beställs. Och mycket riktigt får aldrig beställaren sitt verk. I boken kan han inte släppa ifrån sig verket, det blir hans favorit som han som aldrig blir färdig med. Men även Lisa och hennes kammarjungfru Bellina får man följa, deras täta relation och Bellinas tankar på hur olika liv hon och Lisa lever trots att de lever under samma tak. 

Är boken värd att läsa? Jo, det tycker jag. Den är ganska bra och historiska romaner är ju aldrig fel även om de delvis är fiktion. Tilläggas ska är att boken har undertiteln: A Novel of World War II and the Mona Lisa.

På mycket kort tid har jag vandrat gatorna i Helsingfors genom litteraturen, först i Galanterna och nu i Den trogne läsaren av författaren Max Seeck. Jag tycker om Helsingfors, för där bor det goda vänner, och jag ser fram emot när vi åter kan resa till Helsingfors och vännerna. Men i väntan på det är jag glad att få besöka staden genom litteraturen. Denna gång i några dagar i ett våldsamt Helsingfors med återblickar till Venedig och Bel Air. 

Jessika Neimi, överkriminalkonstapel vid Helsingforspolisen, blir kallad till en av stadens finaste villor där en av landets största författares fru hittats mördad medans maken är på litteraturfestival i norra Finland. Maria Kopponen är offret och hon sitter död vid middagsbordet, uppklädd, sminkad, med nymålade naglar och ett stort leende över hela ansiktet. Det är en makaber syn som får poliserna att häpna. När Marias man Roger får beskedet om fruns död blir han inom kort skjutsad tillbaka till Helsingfors av en lokal polis men de kommer aldrig fram. Halvvägs till Helsingfors prejas de av vägen och hittas sedan brända i skogen. Det går snart upp för polisen att morden är rakt av kopierade från Roger Kopponens böcker som handlar om avrättningar av häxor i svunna tider och man förstår att det kommer att dyka upp fler lik om mördaren, eller mördarna, följer de tre böcker som Kopponen har skrivit i serien om mord på häxor. 

Det är en riktigt spännande bok! Jag har haft svårt att släppa den men den är skriven i korta kapitel som gjort att det gått att lägga den ifrån mig. Vill man ha en spännande, och ibland makaber, deckare rekommenderar jag Den trogne läsaren varmt. 

                                         Bild från förlaget 

Att åter få en ny bok av Kerstin Ekman att läsa är nästan lite heligt. Att hon återvänder till naturen och skriver en roman om den och om människan i den är en ynnest för läsaren. Det är svårt att skriva om hennes vackra bok Löpa varg för jag vill att det ska vara vackert för boken är vackert skriven. 

I djupaste Hälsningland bor den pensionerade Ulf Norrstig med sin hustru Inga i ett hus nära skogen. Han har ett förflutet på länsstyrelsen och hon som lärare i språk. De är båda pensionärer och Ulf är sitt jaktlags jaktledare. Men precis han ska fylla 70 år sker en förändring i honom gällande jakt, han som jagat sedan han var en liten pojke. Förändringen har nog kommit succesivt, det får man som läsare bara anat. Dagen innan födelsedagen ser han en varg i en skogskant. Den vargen kan han inte släppa efter den dagen han sett den. Den upptar hans tankar, hans syn på jakt och det mesta i livet. Han har mycket tid att fundera på vargen och allt annat i livet och känner själv att han är i Dödens skog med sin kärlkramp som gör att han inte kan arbeta med kroppen som han alltid gjort tidigare. Han ser sin fru fylla dagarna med praktiska sysslor medan han själv inte har förmågan till det längre, det som tidigare varit så självklart. Han förlorar sin populäritet som jaktledare då han uttrycker sig starkt mot vargjakt och de yngre männen, för det är enbart män, i jaktlaget vill bli av med honom. 

Det är en roman om åldrandet, kärleken till naturen, kärleken till en annan människa, till hundar och till alla djur i skogen. 

Vackert, vackert är det skrivet, precis som jag tidigare nämnde, men också sorgligt här och där. Att få vara i Ekmans värld är att få vara där det är naturligt vackert. Jag bestämde mig dessutom att lyssna på boken och det var ett bra val. Lennart Jähkel gav mig denna läsupplevelse med sin fina röst och dialekt gav han mig en varm upplevelse. 

                                        Bild från förlaget

I en av dörrens hyllor i kylskåpet trängs nödvändigheter. Jag vet egentligen inte om det, men när jag är där och rafsar efter en nödvändighet ser jag de andra. Det är nödvändigheter för främst mig och min man men även för resten av familjen, beroende på vad som önskas. För i hyllan trängs ett paket jäst, man vet aldrig när ett bröd behöver bakas, en dosa snus, Grov portion, en tub kaviar, choklad (!!!), ett paket mini-Bregott, för nödsituationer, och en tub Xyloproct för ömma bakdelar. 

Det är en hylla i mitt kylskåp i mitt hus på Öland och jag reflekterar sällan, eller aldrig, över den, men så plötsligt ser jag nödvändigheterna som samsas i hyllan i kylan och jag inser snabbt att vad vore jag och min familj utan alla nödvändigheter. Länge leve nödvändigheterna i vardagen!

                                     Bild från förlaget

I senaste numret av VI Läser tipsade de om Galanterna av Mia Franck. Jag gick genast in på Nextory för att se om den fanns där, det gjorde den. Enbart ljudboken som var författarinläst, vilken upplevelse! Jag har för länge sedan slutat lyssna på böcker på svenska men tänkte att jag ger Galanterna en chans, vilken tur att jag gjorde det! Författarens nyanser i inläsningen och hennes fantastiska finlandssvenska gjorde att det var en lisa för själen att lyssna på denna bok. 

Helsingfors januari 1916, det är där Galanterna börjar. En iskall vinter som gör staden lätt förlamad. Här bor väninnorna Dagmar, Helga, Klara och Ebba. Dagmar och Helga delar rum med kokvrå i huset Hoppet i centrala Helsingfors och väninnorna Klara och Ebba hänger ofta i deras rum, Klara bor själv men Ebba är från en borgarfamilj och bor hemma hos föräldrarna. Hennes mamma tycker dock att det är viktigt att dottern arbetar för att se hur det är och det är på den vägen hon känner de andra tre. Dagmar, modist på uppgång, Helga och Klara sekreterare på en dagstidning och Klara drömmer om att bli redaktör och få skriva egna artiklar åt tidningen. De lever i en tid där kvinnor ses som mindre värda, även om suffragetterna kämpar i England för lika rösträtt. En dag är de ute på café och blir antastade av ett par herrar och det blir starten för de fyra vännerna att försöka skaffa herrkläder så att de ska kunna gå ut och roa sig utan att ständigt vara utstirrade och antastade. Efter mycket om och men och flera hinder har så alla fyra varsin full herrutstyrsel, inklusive kalsonger, och de klär sig för en kväll på stan. En kväll leder till fler och dubbellivet de lever är ett faktum; kvinnor på dagen och män om natten. Eller karlar som de säger själva. De hittar till och med på herrnamn som de använder när de är klädda som män. Parallellt med detta fortsätter det vanliga livet och Dagmar blir mer och mer uppskattad av sin arbetsgivare och mer än så ska jag inte avslöja. 

Romanen varvas med nyhetsartiklar från året, allt från Strindbergs död via OS i Sverige, tågolyckor och Titanics undergång. Således en roman med mycket historiska inslag som samtidigt låter sin läsare följa de fyra vännernas kamp för mer rättvisa. 

Jag rekommenderar Galanterna varmt, väl värd att lyssna på för att få uppleva Mia Francks fina uppläsning. 

Som jag tidigare annonserat var det litterärt samtal med författaren Richard Osman ikväll. Det var mycket, mycket trevligt för en kulturtant i torka, torka på grund av pandemin.

19:01 loggades vi in på samtal via Teams och moderatorn startade det hela. Självklart var det vissa som hade sin mikrofon på och blev vänligt men bestämt tillsagda ett par, tre gånger att stänga av sina mikrofoner. Sedan drog det igång! Intervjuaren hade en fin brittisk engelska och skötte sig exemplariskt till, typ, det sista, jag återkommer till det. 

Jag hade laddat med en STOR kopp Earl Grey och en konjak, kulturtanten Deluxe vill verkligen vara Deluxe när det äntligen var ett litterärt samtal, maken var förpassad till annat rum och ett levande ljus var tänt. Osman, från sitt hem i London, pratade om sin första bok The Thursday Murder Club (Torsdagsmord klubben) och jag skrev som en tok det mesta han sa. Bland annat att han skrev boken i hemlighet då det varit så många andra kändisar som annonserat att de höll på att skriva en bok och det blev ingenting av det, det värmer en amatörförfattares hjärta. 

Vidare berättade Osman att idén till att skriva en bok om personer som bor på ett 60+-boende kom från att hans mamma bor på ett sådant och alla personer som bor där har otroligt många erfarenheter och bakgrunder och det blev grunden till boken. Osman berättade också att även om boken inte blivit publicerad var han stolt över att lyckat skriva en hel bok och nu när den blivit publicerad är han mycket glad över att den blivit så väl emottagen, inte bara i Storbritannien utan, i ett stort antal länder runt om i världen. 

Det finns så mycket mer att berätta kring författarsamtalet men jag stannar här. Det som dock måst sägas är att intervjuaren avslutade med en fråga om fotboll!!! Osman och moderatorn behöll diplomatiskt sina miner och kulturtanten svor tyst för sig själv, ständigt dessa sportfrågor!!!

Det är ändå stort att åter få njuta av att delta i författarsamta. Innan jag blev sjuk deltog jag i en hel del författarträffar i Stockholm och kände att jag hade en plats mitt i det. Sedan kom cancern och när jag återhämtat mig från den kom pandemin och då fanns ingen möjlighet till författarsamtal på plats på förlagen i Stockholm. Och så plötsligt anordar bokförsäljarsidan Bokus detta författarsamtal och min Saga tipsar mig om det. Detta leder till att först onsdagen i september sitter jag uppkopplad från köket på Öland och har direktkontakt med en författare från hans kök i London. Då tänker jag; där livet händer sitter en författare i sitt kök och pratar om sina böcker medan jag sitter i mitt kök i en avkrok av Sverige och lyssnar på det författaren har att säga och samtidigt tänker jag att jag är en lyckans ost!

Ikväll klockan 19:00 ska jag vara med i Bokus författarsamtal med Richard Osman. Är jag taggad? Som tusan!!! Återkommer ikväll, eller imorgon om hur det var. 

Eftersom Agatha Christie är död sedan drygt fyrtio år tillbaka kommer det ju som inga nya böcker av henne. Men nu har Harper Collins gett ut några av hennes noveller i samlingen Midsummer Mysteries: Secrets and Suspense from the Queen of Crime. Självklart har jag läst den. Vissa noveller har jag fått mig till livs i tidigare samlingar men en och annan var ny för mig och det var en ynnest. Inte nog med att Christie var en fantastisk författare när det gäller deckarromaner hon är dessutom en fena på att skriva noveller och jag undrar i mitt stilla sinne varför jag aldrig använde en av hennes noveller som exempel när jag jobbade som svensklärare? Vilka fantastiska exempel på noveller mina elever då hade fått. 

Gillar man Christie och inte läst någon av hennes noveller kan jag varmt rekommendera Midsummer Mysteries, det kan jag även om man läst hennes noveller förr för de går mycket bra att läsa om.